Venus Vibrance

OMG! När jag var och handlade igår och stod i kö till kassan så fångade mitt öga en ny rosa produkt för damers hårborttagning. Venus Vibrance. En rakhyvel som... vibrerar! Varför? Illa förklätt sexhjälpmedel eller finns det något rakningssyfte med en rakhyvel som vibrerar? Rakar den verkligen bättre? Finns det vibrerande rakhyvlar för män? Enlighten me please, någon som provat den!

Så här står det om den på Gillette:

First powered razor for women. Gently exfoliates to instantly reveal more radiant skin.

Features:

• Soothing vibrations shave you close and gently sweep away dull, dry skin.
  
• New Moisture-Glide Strips for a gentle and smooth shave.
  
• Three Comfort Coated blades for the closest shave.
  
• Includes one Duracell AAA Battery.

Tjejen som kunde gå över isar

Jag har noterat att killar och tjejer har helt olika sätt att ta sig an ett isigt område som måste korsas. Tjejer lägger ner mer tid på att analysera det isiga, är isen mer porös någonstans, sticker det upp lite grus som kan ge fäste, ligger det förrädisk pudersnö på något ställe, kan jag ta en omväg som är isfri osv. Sen sätter vi försiktigt igång och trippar över längs den planerade rutten, försiktigt försiktigt. Inte ofta med lyckat resultat, på grund av de försiktiga stegen (eller högklackade stövlar och sula utan räfflor) erhålls inget ordentligt fäste mot underlaget och man halkar hej vilt ändå. Killar går mer manligt, rakt på, som om denna is inte skrämmer dem alls. Halkar killen till tar han inget notis om detta utan fortsätter oförtrutet traska som om underlaget vore en grusplan. Man kan ju inte låtsas om att man halkar. Det gäller förresten både tjejer och killar, men om tjejer går tillsammans så kommenterar man ofta halkningen. Oavsett om killar går ensamma eller med varandra så låtsas man som ingenting hänt eller som om man faktsikt planerat att ta ett litet snedsteg just där.

Det finns naturligtvis undantag. Jag har en lång nedförsbacke till jobbet, ofta isig. En gång såg jag en tjej som rakt klapprade förbi mig i en hejdundrande fart med jordens högsta klackar. Hon halkade inte en enda gång, riktigt skickligt.

Varför så taskig mot sina småsyskon?

Dessa tre scenarier utspelade sig med jämna mellanrum när jag var mellan 8-12 och Mo var typ mellan 5-9.

1. Jag prenumererade på OKEJ eller Frida, och Mo på Kalle Anka eller Bamse. Det var ganska heligt att man fick vara den första som fick börja bläddra i "sin" tidning, och för Mo var detta aldrig ett problem eftersom hon kom hem tidigare än jag från Lekis/Fritids. Dessutom fick hon ibland i hemlighet bläddra igenom min tidning innan jag kom hem, för den låg ju där, blank och härlig, och hon var ju så sugen. Som den hök jag var så märkte jag naturligtvis detta och skällde ut henne efter noter, med tårar från stackars lilla Mo och försvarstal från den medlande modern. Som den värsta Gollum var jag, det är min tidning, min, MIN! My own. Varför kunde jag inte låta henne läsa min tidning när jag ändå inte var hemma?

2. Bakgrunden samma som ovan. Tidningen obläddrad, förmodligen som ett resultat av det kaos som anländandet av förra tidningen förde med sig. Som en liten hyena svansade Mo utanför mitt rum i väntan på att OKEJ-tidningen skulle vara färdigläst av den rättmätige ägaren så att hon kunde få ta sig en titt. Regeln var här att den vars tidning det var skulle få läsa den klart, sen skulle den andra få fri tillgång till den (men INTE klippa i den utan lov!). Här drar jag då ut på läsandet, oändligt långsamt vänder jag blad, läser även helt ointressanta artiklar om t.ex. Spandau Ballet och alla svåra insändare som jag inte förstår något av. När jag så kommit till sista sidan tänds ett litet hopp i den lillas ögon, och hon kommer med handen bedjandes "-kan jag få..." men jag ler ondskefullt och säger "-Först ska jag läsa den en gång till. Noggrant."

3. Godis. Jag var den typen av barn som inte omedelbart åt upp mitt godis. Jag gillade mer att organisera det efter färg, storlek, smak osv. och mer leka med det. Gelegrodor, ormar, sega råttor, skumsvampar... Mo lekte också med sitt godis men konsumerade det också i betydligt raskare takt än jag. Dvs. när hennes var slut hade jag mitt kvar.

En typisk ordväxling kunde vara:
"-Har du allt det där kvar?"
"-Ja, har du ätit upp allt ditt redan?"
"-Ja, när ska du äta upp ditt?"
"-Jag vet inte. Jag har inte bestämt mig. Jag kanske inte ens kommer att äta upp det."
"-Ska du inte?"
"-Nä, jag kanske till och med slänger det."
"-Slänger det? Men då kanske jag kan få det?"
"-Mmm, vi får se. Jag har ju inte bestämt mig."

Så fick min lillasyster gå omkring och våndas över att godiset kanske skulle slängas. Jag blev påmind om godisincidenten när jag lyssnade på en bok igår kväll, där nästan exakt samma sak hände. Varför är man så taskig mot sina småsyskon? Och varför har jag dåligt samvete än idag över det här? Det här, och över när jag lindat in hela badrummet i toapapper, typ 3 rullar, och skyllde allt på stackars Mo tills hon erkände den lilla stackarn, men den storyn får dras en annan gång. Nu måste jag nog ringa och säga att jag saknar det lilla flarnet.

Dammvippa

Det går runt en man här ibland och "städar". Han har en fjädervippa som han går runt och flyttar runt dammet med. Det måste vara den onödigaste formen av städning. Dessutom får det mig att nysa.

En rädd människas avbön

Jag blir arg och irriterad på rädda och ängsliga människor. Jag tycker att det är så onödigt att gå genom livet och vara nervös och ängslig för allt som kan hända och vad man får och inte får göra. Men jag vet också att jag själv går omkring och är rädd för diverse grejer. Därför måste jag nu göra avbön. Här följer en sammanställnig av vad jag är ogrundat rädd för.

När jag går in genom automatiska dörrar, såna där som åker åt sidan när man kommer mot den, får jag ofta en tanke att den kommer att smälla ihop om mitt huvud med full kraft, på var sin sida om tinningarna. Bang.

När jag går på trottoaren och det dundrar förbi lastbilar och bussar är jag övertygad om att nu har den dagen kommit när jag kommer att halka till och glida ner under hjulet på dem.

När jag simmar i mörka vatten kommer jag förr eller senare att fastna i ett rev med gamla lik.

Min sambo kan helt plötsligt en natt bli galen och börja borra i mitt huvud precis som Jeffrey Dahmer gjorde.

Jag är livrädd att jag ska ha glömt låsa toalettdörren här på jobbet (kanske inte helt ogrundad rädsla) och dörren rycks upp.

Jag är helt sjukt rädd för duvor. De är onödiga varelser som bara flaxar och parar sig.

Andra djur jag är rädd för: alla slags hönsfåglar och kalkoner. Saker med pickande vassa näbbar och sprättiga konstiga ben skrämmer mig. De har ryckiga okontrollerade rörelser och man liksom ser i deras ögon att där finns noll intelligens, empati och eftertanke. Jag är rädd för små hundar som är på tok för kaxiga för sin storlek. När som helst kan de bita tag i en vad eller hälsena. Jag är rädd för fiskar, levande som döda. Men bara när de är uppdragna ovanför ytan, i vattnet går det jättebra. Det är det onaturliga sprattlandet och de döda stirrande ögonen som är läskiga. Och gälarna.

Jag är rädd för benpipor som sticker ut ur gapande sår. Jag är allmänt rädd för döda människor, att de ska dyka upp eller gripa tag i mig. Jag är rädd för att bli påkommen med att inte ha gjort nåt som jag sagt att jag gjort, eller bli påkommen med att jag inte kan något som jag borde kunna. (Imposter syndrome) Jag är rädd för att säga till om saker, som t.ex. när jag var på en pub med en kompis förra fredagen och hittade en äcklig grej i min öl, då blev jag nervös när jag skulle gå och be om en ny. Jag blir rädd fast jag har rätten på min sida. Trasiga kläder går jag aldrig tillbaks med, om jag någon gång gör det så är jag så mesig att jag aldrig lyckas få min vilja igenom. Jag har just nu en noppig höstkappa med trasig ficka som jag vill klaga på och ett par stövlar där fodret gått sönder men jag kommer aldrig att gå tillbaks med dem. Jag höll på att dö och fick allvarlig hjärtklappning när jag var tvungen att be om ny mat när jag hittade ett hårstrå i min sallad för några veckor sedan, trots att jag egentligen borde ha krävt pengarna tillbaks också.

Jag vet inte hur jag ska avsluta för det här blev lite jobbigt. Jag är nog fan rädd för allt. Utom fågelinfluensan. Och för att jag ska råka ut för terrordåd när jag är utomlands. Och för vad som ska hända om jag försöker öppna tågdörren när tåget står inne på perrongen.

Warning! Explicit language!

Från Virtanens blogg:

Det var på Waldorf-Astoria i New York. Jag och O'Toole stod vid marmorpissoaren och kissade med kukarna.

Varför känner han att han måste berätta att de kissade med kukarna? Vad skulle de annars ha kissat med? Och varför skrev han just det ordet och inte snopparna, penisarna, könsorganen?

Virtanen skriver också om TV4:s nya program Drevet som gick häromdagen. Programmet handlade om tjejer som säljer onani-live-shower på nätet och så sa speakern ungefär så här: "Maja har gått med på att vi filmar medan hon kör en show" och så filmade de när hon gjorde det, med bara det lilla området mellan benen pixlat (och ganska dåligt pixlat, man såg typ allt). Bisarrt! Och så berättade Maja att hon tyckte det var så jobbigt att köra shower. Men hon kunde köra showen i TV4?

On a side note: jag tyckte jag såg att det enda Maja hade på sig under showen var ett par svarta tubsockar. På något vis kändes just det så sorgligt. Svarta tubsockar.

Släng er i väggen Al-Aqsa

I tävlingen om vilken terroristorganisation som kan se coolast ut på sina presskonferenser går priset till...

...ETA!

Glass glass glass i stora lass lass lass

I helgen fick jag syn på GB:s nya glassar och lycka! Ahlgrens Bilar, nu som glass! Och skumbananochchokladglass! Och vilka kan man lita på om inte Fast Food Loversarna som alltid är steget före och så klart har testat dem. Jag ska nog testa Bananaraman.

En annan reflexion bara: på stureplan.se (denna källa till ständig glädje) har de bilder upp från nyöppningen av Fredsgatan 12 i Stockholm. Och nej, jag håller inte med Aftonbladet om att alla 3459 som är med på den där sajten de har skrivit om är superkändisar för hur kan man i så fall inte ens lyckas skrapa ihop 50 stycken till en sån här event? Jag håller med om att några är ok, typ H&Ms chefsdesigner och Marie Fredriksson och WE-Greger. Men vad gör Elin Lanto där? Emilia De Poret? Alla Melkers kompisar från Let's Dance? Och vad i guds namn har Anna Book för brallor?

Update: här är länken till bilderna!

Reklamsnack

Reklamsnack 1: Känns inte IsaDoras nya mascarareklam väldigt "lokalproducerad"? Dvs. att den skulle ha gjorts av en lokal reklamfirma som får göra reklam som sänds under TV4:s lokalnyheter.

Reklamsnack 2: Är det Alexandra Rapaport som pratar i reklamen för Scan "Lätt att laga"? Det handlar om fryst strimlat kött och någon drar i en enarmad bandit och fram rasslar en massa ingredienser och den kvinna jag påstår vara Rapaport säger t.ex. "fryst strimlat kött, tomatpure, lök, matlagningsgrädde... en stroganoff!"

Reklamsnack 3: Det har sagts förut och kan sägas igen: varför varför VARFÖR talar killen i Cillit Bang-reklamen om att han heter Fredrik Berg?

Reklamsnack 4: Lite samma tema som 3:an. Hon den där gräsliga Tina Leijonberg, hur mycket kan hon ha fått för att ställa upp i den rosa reklamen för Vanish? Det känns ännu mer plastigt att hon inte pratar skånska, hon är väl typ vrålskåning. Eller nåt liknande. Och reklamen sen då! Hon KASTAR nån smuts på en kille i ett köpcentrum och säger sen "han är förtvivlad". Tacka fan för det. Ska han behöva stå där medans hon tvättar, torkar och stryker hans skjorta? Det skulle väl ta ett par timmar, minst.

Inlägg nr 2 på jag-gillar-inte-Rachel-Molin-temat

Hon är dålig på engelska. Exempel:

* The Valley uttalar hon som "thee valley", alltså e:et i the uttalas som om det skulle åtföljas av en vokal
* Hon kan inte skilja på uttalet av v och w, vilket resulterar i "Darth Wader" och "The Wiper Room"

Dessutom har hon ingen som helst talang när det gäller att ge olika röster karaktär. Alla kvinnor låter likadant och alla män låter likadant. Skönt att den är slut. Nu ska jag lyssna på Karin Fossums Natt till den fjärde november.

Uppdaterat! Kom just på att hon sa korg-gossar också, istället för kor-gossar.

Uppdaterat igen! Hon uttalar namnet Seamus som "Simus" och inte "Shaymus".

What you want Natalie? To drink and fight!

Från Martin Gelin får jag länken till Natalie P:s fabulösa skit på SNL. Nu har jag kollat 13 gånger och jag har fan inte tröttnat än.

Floor Filler säsong 2

Jag tycker nu under säsong 2 att det hörs att Malin Hallberg faktiskt försöker anstränga sig när hon säger battle. Det kan inte ha undgått henne att folk gör sig lustiga över hennes uttal. Det halkar oftast över och blir bettle, speciellt när hon säger att folk ska bettla mot varandra. Skönt också att de gjort sig av med den där galningen Tainton som kom in och skrek när det var "bettel-dags".

Den här omgången hejar jag på Tomas och Sofie. Mest på Sofie.

Rachel Molin är inte så rolig

Jag lyssnar just nu på en otroligt dålig inläsning av boken Änglar (Marian Keyes). Den görs av Rachel Molin (som gör Tant Muttie och en massa annat skit, dvs inte så rolig) och jag överväger nästan att sluta lyssna, så mycket ogillar jag inläsningen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men hon gör det så oerhört konstlat och låter nästan lite som när Emma Andersson gör voice-overs till Dolce Vita.

Till bra inläsningar kan räknas Helena Bergström när hon gör Kennedys hjärna och Håkan Nesser när han läser sina egna böcker. Förutom Nerke-e:na då. Sen så gillar jag Tomas Bolmes inläsning av Lasermannen, speciellt när han gör Ausonius tyska morsa.

Speedups to the power of gravity

Hur många år åldras Hanna Ljungbergs ansikte på den här bilden? Vilken jävla smäll det måste ha varit!

Skönt för musen

Jag håller med. OB:s nya tampongreklam är skitrolig.

Inlägg no. 245 i serien Jag Älskar Mats Olsson

Läs söndagens krönika. Smakprov:

Det är längesen nu och jag trodde folk hade vuxit upp men när jag påpekade Kim Martins ungdom under OS i Turin, och skrev att hon var sju år i Salt Lake City och tolv i Turin, så kom mejlen:
"Din jävla idiot, fattar du inte att man inte kan vara sju år och stå i mål i OS?"

Lika som bär

För övrigt tycker jag att det finns en slående likhet mellan Björn Kjellmans låt "Älskar du livet" och Vikingarnas gamla slagdänga "Den stora dagen".

Stikkan!

Vad hade egentligen big-/loudmouth Stikkan Ljunggren på sig idag när han var gäst i Godmorgon Sverige?
Här följer en redogörelse:

* Vit skjorta
* Orange slips
* Blå slip/pullover
* Grå kavaj och byxor
* Två st olikfärgade pennor i höger kavajficka - en röd och en lila
* En randig yllehalsduk som hängde som en supporterhalsduk, dvs inte lindad runt halsen utan bara liksom lagd.

Var det ett statement av något slag? Vad i så fall? Annars - varför pennorna och halsduken? (Man kan kolla på klippet här. Lägg också märke till att Marianne Rundström visar lite väl mycket hud idag med sina käcka stövlar och korta kjol.)

Bajs, döda djur och fåglar med mera

På Neo-bloggen skriver de om det bisarra beteende som galna kor och sjuka fåglar lockar fram hos människor:

"Expressens frågor och svar om fågelinfluensan är stor komik. Robert Gustafsson, släng dig i väggen – svenska folket är roligare. Ett smakprov:

Jag har en hund som gillar att rulla sig i bajs, döda djur och fåglar med mera. Finns det risk för att han kan smittas om han råkar på en död fågel med viruset? Kan hundar smitta vidare till människor?

Ewa"

Ett annat exempel är de som ringde in i helgen till TV4 oh ställde frågor till en expert: "finns det galen kosjuka i lammfilé?" och "går det att dricka mjölk eller får jag galna kosjukan då?". I överlag får ju ring in-program en att fundera seriöst på det här landets mentala status. Popjunkien skriver mer om den grejen.

Musik som minner om barndomen, del 1

Linda Ronstadt - Different Drum

Manfred Mann - HaHa Said The Clown

Apropå absolut ingenting alls

Det finns något väldigt sårbart, mänskligt och oskyldigt över en människa som gäspar. Kolla själva. I just gäspningsögonblicket är nog ingen människa ond.

Vi har grillkorv också

Restaurangskyltar som på ett bra och underhållande sätt talar om vad man kan förvänta sig:

"Mat Laxsmörgås Grillat" Vippabacken, Överkalix
"Kebab Falafel Kyckling" Gatukök med okänt namn, Uppsala
"Fläsk med pommes" Pizzeria Valentino, Sundsvall
"Pizza Kebab Lasagne" Pizzeria som ägs av pappan till två av killarna i TV-programmet Malmvägen, Sollentuna

En joker som inte är en restaurangskylt men ändå måste få vara med är "Vi har allt från livsmedel till lampor" som en butik här i stan stolt deklarerade vid öppnandet.

Förresten, apropå pizza så kom jag att tänka på J som rullar ihop sin pizza till liksom en pizzaflöjt när han äter den.

Trendspaning: gula jeans

En september för elva år sen, eller kanske tolv, köpte jag ett par gula jeans (inte omöjligt att det var på JC) som jag hade på mig när vi småstadsungar (elva-tolv år sen alltså) skulle ut och festa en kväll. Nyklippt var jag, och det var så sensommarvarmt ute att man kunde klara sig med bara en mockajacka. Jag minns att jag hade längtat efter den kvällen, den frisyren och de jeansen så länge. Så blev det som det brukar bli när förväntningarna är mycket högre än vad verkligheten nånsin kan motsvara: med för mycket sprit och för lite vett i huvet slutade kvällen i fylla och samtal hem och genomskådade lögner, i den ordningen. Men vad fin jag var i de gula jeansen!
Några dagar senare sjönk förresten Estonia.

Quel Bordel etc

Jag älskade Christian Falks samlingsskiva Quel Bordel, som kom ut i början av 99 tror jag (fast jag har för mig att jag lyssnade på den på sommaren 99 så jag var väl ett halvår sen). Sen lånade en kompis skivan och lämnade tillbaka den dagen innan jag åkte tillbaks till studentstaden från sommarstaden. Fast jag fick bara fodralet, visade det sig. Själva cd-skivan såg jag inte mer.

Quel Bordel var också första gången jag riktigt gillade Robyns röst, i fantastiska Remember (kanske för att de var första gången hon riktigt gav sig in mer i klubb-svängen). Inte konstigt då att jag älskar älskar ääälskar den nya kollaborationen Falk/Robyn (och Ola Salo), Dream On. En högsjungande utsjungande Robyn och en Ola Salo i gamla It Takes a Fool-takter = lysande.

Jag ser riktigt mycket fram emot QB-uppföljaren det ryktas om.

Marie "jag rynkar sexigt på näsan" Serneholt

På P3 spelade de just Linda Bengtzings bidrag till melodifestivalen, eller förlåt det kanske var Marie Serneholts nya låt? Började inte Serneholt spela in den skivan för, typ, tre år sedan? Jag har för mig att jag såg ett program om det, om hennes comeback som skulle ske med ett BANG. Sen hände ingenting, sen ingenting och sen kom den här låten som i och för sig borde funka rätt bra i dansbandscovertappning av typ Carina Jaarnek, men som knappast kan kallas ett BANG.

Jag undrar förstås också varför Sernan var med på firandet av OS-guldet, men då måste jag också skriva om Nick Borgen (Nick Borgen!), om hur Foppa höll Paggan som en sån där docka med trådar i och om hur, på en av bilderna från festandet under natten, typ sex blondiner står och trånar efter Zäta och de andra och liksom inte skulle ha nåt emot att gå vidare till ett hotellrum nära The Lab om man säger så. Och det orkar jag inte just nu.

Werther's

Jag har upptäckt att Werther's numera gör sina Original i sockerfri version och jag har nu satt i mig två askar på två dagar. Vilken enorm ökning av salivproduktion i munhålan! Det borde de nog skriva en varning om på den lilla asken, efter det där om att överdriven konsumtion kan ge laxerande effekt. Jag sitter ju för fan och dreglar här på jobbet. Inte trevligt.

I övrigt händer inget alls, hence den illa uppdaterade bloggen. Men om jag måste så: 1. jag fattar inte detta med Ledin och fotbolls-VM. LEDIN!? Kan de inte bara återanvända bästa svenska fotbollslåten nånsin, E-types Campione? och 2. jag kan bara inte beskriva med ord hur lite jag bryr mig om huruvida Jessica Folcker ska uppträda på melodifestivalen eller ej, eller att Fame-Jessicas kläder är rökskadade och 3. ikväll är det landskamp!

PS. Noterar att de som gör Werther's också gör Riesen! Och Toffifee! Och Merci! Det kunde man väl ge sig fan på. Tysk, tysk reklam.