Covers

Men snälla söta, varför ska Idol-Sebastian ge ut en Bowie-kopia? Varför ska man köpa Sebastian-singeln om man kan få lyssna på riktiga Life On Mars? Och i samma anda: varför ska man köpa Christer Sjögrens tolkningar av Elvis när man kan få the real thing? Jag fattar verkligen inte.

Det är ju jävligt svårt att göra bra covers - men det känns som att en tumregel måste vara att inte försöka låta så mycket som originalartisten. Lyssna till exempel på Phil Collins fantaaastiska cover från 1982 på Supremes You Can't Hurry Love, eller Pet Shop Boys upplivande av den tråååkiga Elvis-dängan Always on My Mind. Eller Jack Whites Jolene, för den delen. Att som Sebastian och Christer försöka få till det där rätta darret och känslan som gjort Bowie och Elvis till supastars - det är ju bara patetiskt to say the least.

Förresten, när jag googlade Pet Shop Boys ramlade jag över denna Wiki-text. Citat:

"Djuraffärspojkarnas" (som de ofta kallas på svenska) största hits kom i samband med andra skivan Actually.

Som de ofta kallas på svenska? Är det någon, NÅGON, i hela Sverige som kallar dem för Djuraffärspojkarna (förutom uppenbarligen den som skrivit texten)?? Den personen skulle jag vilja träffa.

lazy sunday afternoon

I dag har vi kollat på nya saker i en annan stad. Och så har vi sett Arsenal förlora mot ett gäng wankers (fast det spelar ingen roll för vi vinner mot Barca i CL-finalen) och nu dricker vi vin från Corleone, Sicilia och lyssnar på Ella och Louis som sjunger Let's Call The Whole Thing Off. I morgon, I promise, is a new day och då kommer blogginläggen sprutande. Basta!

good night sleep tight don't let the bed bugs BITE!

PS. varför ser jag alltid för sent att artister kommer till Sverige? Bruce-biljetter hade ju varit perfekt present till J. fast Arsenal live nästa helg på Highbury är rätt ok det också. :D DS.

Expressen avslöjar

Undrar vad det är för Deep Throat som ligger bakom detta? Den där listan innehåller ju inga särskilt överraskande namn (liksom, drottning Silvia, prinsessan Lilian, prins Carl Philip...?). En riktig kioskvältare hade väl varit Dr Alban, Peter Doherty eller Ciccolina. Bra grävt, Expressen.

Siiilviooo

Lite aktuell omvärldsbevakning så här på söndagmorgonen: jag tycker att den italienska valrörelsen har varit uppfriskande galen - både Prodi och Berlusconi är helvilda och Forza! typ hyr in tama skator som sprider Silvio-bilder på valupptakter och annat sånt roligt. Och aldrig någonsin skulle någon drömma om att be om ursäkt eller ta tillbaks galna påståenden: göra en pudel, som det så töntigt kallas här.

Det roligaste exemplet på det (även om det inte direkt är kopplat till valet) var kanske när Berlusconi sa att Kina under Maos tid skulle ha kokat bäbisar. "Vi är inte till freds med sådana påståenden, som är helt gripna ur luften", sa kinesiska ud. "Äh!", sa Berlusconi: "Det är ett historiskt faktum. Det är inte jag, trots allt, som satte de här barnen på kokning".

Kiss me Love me I'm just about to spend 1 million

Carreca skrev om "Bränn en miljon på 6 timmar!", där några skulle vinna pengar av nåt onlinebettingföretag, och om laget SPENDALOTFASTASHELL som vann och fick serveras dompa av Big Brutha-Elita (eller Don Perignon som Expressen skriver). Nu kan man beskåda kvällen här.

Samtidigt i en helt annan stad

Vårt lördagsmys består av popcorn och Staropramen. Vi är matchande klädda i blå Fristadsbyxor och försöker frenetiskt få ihop sänggaveln som vi konstruerat själva, det ser nu ut att gå vägen. Väntar på att limmet ska torka innan vi kan resa den upp. Snart äter vi en middag a' la Konferens, tjälknöl med potatisgratäng och några glas rödtjut ur kartong. Jag har gett mig fan på att det ska bli den godaste potatisgratäng jag någonsin gjort. I morgon flyttar vi förhoppningsvis tillbaks in i sovrummet igen, efter en månads målande och spacklande. Vi har också fått vår nya soffa och lyckats sälja den gamla!

En helt annan sak: har lagt märke till att i Du ät vad du äter så inträffar alltid följande: Anna Skipper (varför säger Fredrik Birging alltid både hennes för-och efternamn?) daskar eller nyper den feta deltagaren på armen/magen så en mindre tsunami sätts igång. Säger nåt i stil med "äter man korv så blir man en korv", "det syns att ni är en riktig korvfamilj", "här har vi mycket att jobba med". Sen så ska hon av någon anledning alltid mata deltagaren, det övergår mitt förstånd varför han/hon inte själv får hålla i skeden. Hon är så sträng så sträng. Som en gammal barnhemsföreståndare.

Lördagsmys

Jag och J har ansiktsmask som kom med senaste Elle och kollar på In Her Shoes och dricker chardonnay. Riktig tjejkväll alltså (även om ju J är man i allra högsta grad). Återkommer om huruvida jag fick rosenhy eller ej.

Big braaader

Aftonbladet skriver om BB-Jessicas och BB-Robins förlovning. (OBS! Senaste nytt är att de gifter sig om en vecka! Han är slug den där Robin. Nu blir han ju kvar en vecka till. Muffe har rätt! Jessica är bara en bricka i ett spel!) Men är det inte en liten efterkonstruktion att BB-Muffe är Jessicas "ex"? De skriver både "Och Jessicas ex Muffe Bajraktarevic är märkbart irriterad över frieriet." och "På utsidan är före detta pojkvännen Muffe Bajraktarevic, 25, måttligt road av tilltaget." Sedan följer en klassisk "detta har hänt"-sammanställning. I samma vanliga 11 september-allvarlighets-anda:

27 JANUARI: Jessica och Muffe går in i huset. De finner varandra tidigt och det dröjer inte länge innan täckena guppar.
6 MARS: Efter att Muffe plötsligt berättat att han har flickvän och samtidigt förmedlat att han aldrig haft sex med Jessica är stämningen tryckt. Muffe yttrar orden ”Jag var i dig men vi hade inte sex”. Paret storbråkar och Jessica slår till Muffe.
23 MARS: Jessica misstänker att hon är gravid, men efter tre graviditetstest visar det sig att så inte är fallet. Hon har nu haft oskyddat sex med både Muffe - som är utröstad - och Samuel.
27 MARS: Robin Petersson går in i huset. Innan han går in konstaterar han att han kommer försöka komma Jessica nära.– Man kan se det som en strategi, säger han då.
5 APRIL: Robin och Jessica förlovar sig i direktsändning.

Fler BB-Jessica-artiklar:
Linda vill rädda Jessica (Ja!! Det är Linda Rosing!)
BB-Jessica gifter sig
Jessica körs till sjukhus med ögonbindel
Jessica har knöl i bröstet
Sexbråket om BB-Jessica
Jessica i ny BB-romans
BB-läkare: bara specialmat till Jessica
Larmet avblåst - Jessica inte gravid
Hon kräks upp allt
Jessica kan vara gravid
Attacken på BB-Jessica
Jessicas fans chockade Muffe
Jessica får inte dricka mer sprit
Här slår Jessica Muffe
Böter för Big Brother-Jessica
Jessica lämnar huset
Jessica stal för 2000
Tjejtidning: Operera inte brösten, Jessica!

Associationer som sitter fast

En del ord och företeelser förknippar jag stenhårt med andra ord och företeelser. T.ex när jag hör orden "tre män" så tänkar jag automatiskt "...och en baby". I morse var det ett nyhetsinslag som lät ungefär så här: "Tre män uppges vara inblandade i den skottlossning som inträffade i natt...". I mitt huvud lät det alltså så här: "Tre män och en baby uppges vara inblandade i den skottlossning som inträffade i natt..."

Haha.

Boo

Jag har varit bortrest i några dagar så jag hade missat lite Big Braader. Hence har jag också missat Mr Boo. Som är ganska söt och skamlös men som i ärlighetens namn måste tro att han dött och kommit till himlen med tusen oskulder (förutom att han väl inte är muslim och att brudarna i BB knappast är virginas). Såg ni i kväll? Jag hade tjuvkikat på sajten så jag visste att hon den norska med spetsnäsa och den nya svenska som ser ut som Plosjö skulle ge Boo "a massaaaage" och slita av sig kläderna. Och så fick man inte ens se så långt. Surt. Fast jag tror inte de låg med varann. Då hade väl kvällsblaskorna basunerat

Thaichock i Big Brother

- massagefesten slutade i samlag

Eller nåt sånt. För övrigt håller jag med Popjunkien om att Jessica är rena fröjden där inne. Men in med Mufflan igen - lite catfight mellan honom och den där "sköna killen" vore smut att se. Över Jessicas gunst.

Min nya kompis

Man kan tro att den här killen (Burger King-reklamen) föddes för att spela en dryg snubbe i en reklamfilm. Var hittade de honom? Vad sa de till honom? "Vill du vara med i en reklamfilm där vi behöver en kille som ser stöddig ut och har extremt stora näsborrar och tänder som Briogodis som för att liksom förstärka stöddigheten?" Fatta att dra runt med honom på fester. Han måste ju bara bli medelpunkten. Det roliga är ju att det verkligen finns såna som han. På riktigt. Och dom drar alltid runt på såna tag-alongs som den andra i filmen. Det skulle alltså vara jag... hm.

Ögonbrynsträff i TV-soffan

I morse hände något härligt. Politiker-Sveriges galnaste ögonbryn möttes i Godmorgon Sverige - Lars Leijonborg och Maria Wetterstrand. Jag blev dock lite besviken, Wetterstrand har noppat ner sina tidigare så kolsvarta och stränga bryn ner till små streck, och blekt dem till oigenkännlighet! De såg ut så två små förvirrade larver på upptäcksfärd där de satt och guppade upp och ner. Leijonborgs var dock pålitligt helt galna och tjocka. Det kan vara så att Wetterstrand också helt enkelt slutat färga sina bryn.

Hund-trend

Tänk att det är så inne att ha en liten hund och att förse den med mänskilga attribut, såsom avancerade känslor (typ Arne måste få leva sitt liv och göra sina egna val, Top Dog), de heter inte längre Buster och Bamse utan just sådant som Arne och Majken och de ska kläs på trots att de faktiskt har päls, i designade måttbeställda kimonos och pyjamasar. Allt detta kommer från Top Dog, jag erkänner, men jag är övertygad om att Top Dog representerar denna trend alldeles ypperligt. Hund + glamour = inne, hund + jakt eller annan nytta = otrendigt.

Dessutom: vad är det med hundar och heminredningsprogram?
* TV4 hade den där norrländska killen med en hund, vet inte vad han heter.
* De där killarna som svansat runt både i Room Service och i Från koja till slott (Simon och Thomas tror jag de heter) har en liten hund med sig. Oklart vem av dem den tillhör. Jag trodde tidigare att den hörde till Simon eftersom han var ensam inredare i Room Service ett tag, men nu i Från koja till slott så verkar han höra till den andre. (Eller hör den till dem båda, är de ett par?) Jag kan tyvärr inte länka till programmen, Internet är lite trasigt.
* Och igår såg jag på nåt nytt program på trean som var förfärligt by the way, och även där rumstrerade det runt en liten otäck hund. Home Styling hette det.

Fler hundar i TV-världen?

Förresten hejar jag helt hämningslöst på Arne i Top Dog.

A penny for your thoughts

Jag har blivit så dålig på att skriva här på sistone. Det finns liksom inte plats just nu för andra tankar i mitt huvud än jobbsaker och bostäder.

Eller jo, lite funderingar finns det plats för. Till exempel var man äter den godaste brunchen i New York. Eller hur jag ska få tag i lite fler bra TV-kanaler. Hur jag vill inreda ett nytt hem. Vad jag och J ska shoppa under den stundande resan till London.

Och när det blir vår.

Venus Vibrance

OMG! När jag var och handlade igår och stod i kö till kassan så fångade mitt öga en ny rosa produkt för damers hårborttagning. Venus Vibrance. En rakhyvel som... vibrerar! Varför? Illa förklätt sexhjälpmedel eller finns det något rakningssyfte med en rakhyvel som vibrerar? Rakar den verkligen bättre? Finns det vibrerande rakhyvlar för män? Enlighten me please, någon som provat den!

Så här står det om den på Gillette:

First powered razor for women. Gently exfoliates to instantly reveal more radiant skin.

Features:

• Soothing vibrations shave you close and gently sweep away dull, dry skin.
  
• New Moisture-Glide Strips for a gentle and smooth shave.
  
• Three Comfort Coated blades for the closest shave.
  
• Includes one Duracell AAA Battery.

Tjejen som kunde gå över isar

Jag har noterat att killar och tjejer har helt olika sätt att ta sig an ett isigt område som måste korsas. Tjejer lägger ner mer tid på att analysera det isiga, är isen mer porös någonstans, sticker det upp lite grus som kan ge fäste, ligger det förrädisk pudersnö på något ställe, kan jag ta en omväg som är isfri osv. Sen sätter vi försiktigt igång och trippar över längs den planerade rutten, försiktigt försiktigt. Inte ofta med lyckat resultat, på grund av de försiktiga stegen (eller högklackade stövlar och sula utan räfflor) erhålls inget ordentligt fäste mot underlaget och man halkar hej vilt ändå. Killar går mer manligt, rakt på, som om denna is inte skrämmer dem alls. Halkar killen till tar han inget notis om detta utan fortsätter oförtrutet traska som om underlaget vore en grusplan. Man kan ju inte låtsas om att man halkar. Det gäller förresten både tjejer och killar, men om tjejer går tillsammans så kommenterar man ofta halkningen. Oavsett om killar går ensamma eller med varandra så låtsas man som ingenting hänt eller som om man faktsikt planerat att ta ett litet snedsteg just där.

Det finns naturligtvis undantag. Jag har en lång nedförsbacke till jobbet, ofta isig. En gång såg jag en tjej som rakt klapprade förbi mig i en hejdundrande fart med jordens högsta klackar. Hon halkade inte en enda gång, riktigt skickligt.

Varför så taskig mot sina småsyskon?

Dessa tre scenarier utspelade sig med jämna mellanrum när jag var mellan 8-12 och Mo var typ mellan 5-9.

1. Jag prenumererade på OKEJ eller Frida, och Mo på Kalle Anka eller Bamse. Det var ganska heligt att man fick vara den första som fick börja bläddra i "sin" tidning, och för Mo var detta aldrig ett problem eftersom hon kom hem tidigare än jag från Lekis/Fritids. Dessutom fick hon ibland i hemlighet bläddra igenom min tidning innan jag kom hem, för den låg ju där, blank och härlig, och hon var ju så sugen. Som den hök jag var så märkte jag naturligtvis detta och skällde ut henne efter noter, med tårar från stackars lilla Mo och försvarstal från den medlande modern. Som den värsta Gollum var jag, det är min tidning, min, MIN! My own. Varför kunde jag inte låta henne läsa min tidning när jag ändå inte var hemma?

2. Bakgrunden samma som ovan. Tidningen obläddrad, förmodligen som ett resultat av det kaos som anländandet av förra tidningen förde med sig. Som en liten hyena svansade Mo utanför mitt rum i väntan på att OKEJ-tidningen skulle vara färdigläst av den rättmätige ägaren så att hon kunde få ta sig en titt. Regeln var här att den vars tidning det var skulle få läsa den klart, sen skulle den andra få fri tillgång till den (men INTE klippa i den utan lov!). Här drar jag då ut på läsandet, oändligt långsamt vänder jag blad, läser även helt ointressanta artiklar om t.ex. Spandau Ballet och alla svåra insändare som jag inte förstår något av. När jag så kommit till sista sidan tänds ett litet hopp i den lillas ögon, och hon kommer med handen bedjandes "-kan jag få..." men jag ler ondskefullt och säger "-Först ska jag läsa den en gång till. Noggrant."

3. Godis. Jag var den typen av barn som inte omedelbart åt upp mitt godis. Jag gillade mer att organisera det efter färg, storlek, smak osv. och mer leka med det. Gelegrodor, ormar, sega råttor, skumsvampar... Mo lekte också med sitt godis men konsumerade det också i betydligt raskare takt än jag. Dvs. när hennes var slut hade jag mitt kvar.

En typisk ordväxling kunde vara:
"-Har du allt det där kvar?"
"-Ja, har du ätit upp allt ditt redan?"
"-Ja, när ska du äta upp ditt?"
"-Jag vet inte. Jag har inte bestämt mig. Jag kanske inte ens kommer att äta upp det."
"-Ska du inte?"
"-Nä, jag kanske till och med slänger det."
"-Slänger det? Men då kanske jag kan få det?"
"-Mmm, vi får se. Jag har ju inte bestämt mig."

Så fick min lillasyster gå omkring och våndas över att godiset kanske skulle slängas. Jag blev påmind om godisincidenten när jag lyssnade på en bok igår kväll, där nästan exakt samma sak hände. Varför är man så taskig mot sina småsyskon? Och varför har jag dåligt samvete än idag över det här? Det här, och över när jag lindat in hela badrummet i toapapper, typ 3 rullar, och skyllde allt på stackars Mo tills hon erkände den lilla stackarn, men den storyn får dras en annan gång. Nu måste jag nog ringa och säga att jag saknar det lilla flarnet.

Dammvippa

Det går runt en man här ibland och "städar". Han har en fjädervippa som han går runt och flyttar runt dammet med. Det måste vara den onödigaste formen av städning. Dessutom får det mig att nysa.

En rädd människas avbön

Jag blir arg och irriterad på rädda och ängsliga människor. Jag tycker att det är så onödigt att gå genom livet och vara nervös och ängslig för allt som kan hända och vad man får och inte får göra. Men jag vet också att jag själv går omkring och är rädd för diverse grejer. Därför måste jag nu göra avbön. Här följer en sammanställnig av vad jag är ogrundat rädd för.

När jag går in genom automatiska dörrar, såna där som åker åt sidan när man kommer mot den, får jag ofta en tanke att den kommer att smälla ihop om mitt huvud med full kraft, på var sin sida om tinningarna. Bang.

När jag går på trottoaren och det dundrar förbi lastbilar och bussar är jag övertygad om att nu har den dagen kommit när jag kommer att halka till och glida ner under hjulet på dem.

När jag simmar i mörka vatten kommer jag förr eller senare att fastna i ett rev med gamla lik.

Min sambo kan helt plötsligt en natt bli galen och börja borra i mitt huvud precis som Jeffrey Dahmer gjorde.

Jag är livrädd att jag ska ha glömt låsa toalettdörren här på jobbet (kanske inte helt ogrundad rädsla) och dörren rycks upp.

Jag är helt sjukt rädd för duvor. De är onödiga varelser som bara flaxar och parar sig.

Andra djur jag är rädd för: alla slags hönsfåglar och kalkoner. Saker med pickande vassa näbbar och sprättiga konstiga ben skrämmer mig. De har ryckiga okontrollerade rörelser och man liksom ser i deras ögon att där finns noll intelligens, empati och eftertanke. Jag är rädd för små hundar som är på tok för kaxiga för sin storlek. När som helst kan de bita tag i en vad eller hälsena. Jag är rädd för fiskar, levande som döda. Men bara när de är uppdragna ovanför ytan, i vattnet går det jättebra. Det är det onaturliga sprattlandet och de döda stirrande ögonen som är läskiga. Och gälarna.

Jag är rädd för benpipor som sticker ut ur gapande sår. Jag är allmänt rädd för döda människor, att de ska dyka upp eller gripa tag i mig. Jag är rädd för att bli påkommen med att inte ha gjort nåt som jag sagt att jag gjort, eller bli påkommen med att jag inte kan något som jag borde kunna. (Imposter syndrome) Jag är rädd för att säga till om saker, som t.ex. när jag var på en pub med en kompis förra fredagen och hittade en äcklig grej i min öl, då blev jag nervös när jag skulle gå och be om en ny. Jag blir rädd fast jag har rätten på min sida. Trasiga kläder går jag aldrig tillbaks med, om jag någon gång gör det så är jag så mesig att jag aldrig lyckas få min vilja igenom. Jag har just nu en noppig höstkappa med trasig ficka som jag vill klaga på och ett par stövlar där fodret gått sönder men jag kommer aldrig att gå tillbaks med dem. Jag höll på att dö och fick allvarlig hjärtklappning när jag var tvungen att be om ny mat när jag hittade ett hårstrå i min sallad för några veckor sedan, trots att jag egentligen borde ha krävt pengarna tillbaks också.

Jag vet inte hur jag ska avsluta för det här blev lite jobbigt. Jag är nog fan rädd för allt. Utom fågelinfluensan. Och för att jag ska råka ut för terrordåd när jag är utomlands. Och för vad som ska hända om jag försöker öppna tågdörren när tåget står inne på perrongen.

Warning! Explicit language!

Från Virtanens blogg:

Det var på Waldorf-Astoria i New York. Jag och O'Toole stod vid marmorpissoaren och kissade med kukarna.

Varför känner han att han måste berätta att de kissade med kukarna? Vad skulle de annars ha kissat med? Och varför skrev han just det ordet och inte snopparna, penisarna, könsorganen?

Virtanen skriver också om TV4:s nya program Drevet som gick häromdagen. Programmet handlade om tjejer som säljer onani-live-shower på nätet och så sa speakern ungefär så här: "Maja har gått med på att vi filmar medan hon kör en show" och så filmade de när hon gjorde det, med bara det lilla området mellan benen pixlat (och ganska dåligt pixlat, man såg typ allt). Bisarrt! Och så berättade Maja att hon tyckte det var så jobbigt att köra shower. Men hon kunde köra showen i TV4?

On a side note: jag tyckte jag såg att det enda Maja hade på sig under showen var ett par svarta tubsockar. På något vis kändes just det så sorgligt. Svarta tubsockar.