02 februari 2008

Om snytningars tonlägen

Har hittat min dagbok från 2000/2001 i word-format och har spenderat en lång stund med att längta tillbaks. Delade lägenhet med två kompisar, pluggade, partajade och livet lekte verkligen. Dagboken består tillstor del av nonsens, sprudlar av glädje och jag mår verkligen bra av att läsa den.

Denna lilla text skrev jag i februari 2001. Varning för snyt-overload.

Har alltid fått höra att jag snyter mig för högt. Folk har skämts för mig på otaliga ställen, bland annat bibliotek, affärer, etc. Jag har en speciell teknik som innebär maximalt utnyttjande av den kraft som en snytning kan innebära, på kortast möjliga tid. Alltså hårt, snabbt, och högt. I mitt barndomshem hördes ofta kommentaren: ”Nu gick båten” från lustiga föräldrar och syskon. Ett syskon som för övrigt inte borde få snyta sig över huvud taget, så mesigt snyter hon sig.

En nackdel, och det är också den enda så vitt jag kan se, med effektiva snytningar är då man är riktigt förkyld, och måste snyta sig kanske varannan minut. Man blir då lätt yr, och får också rätt ömma slemhinnor eftersom vibrationerna som utvecklas blir så ofta återkommande. Man kan då behöva gå ner ett par watt i effekt under de värsta dagarna.

Nu upplever jag för första gången att jag kan snyta mig fritt. Jag bor med två människor som inte bara accepterar att jag snyter mig effektivt, de t.o.m. finner det hemtrevligt!! Den ena är även min snytsyster, hon snyter sig, om än inte lika högt, med samma ambition som jag. Den andra personen ligger mig varmt om hjärtat sedan hon sagt att hon saknar mina snytningar när jag är borta. Ha!

I morse gick jag & L (ja hon är snytsystern) vår vana trogen in på en snytanläggning här på skolan innan vi skulle äntra föreläsningen. Vi snöt oss i omgångar, och jag uttryckte min beundran för L:s snytning, eftersom den var mer dov än min egen, vilken jag ibland kan uppfatta som lite för gäll. L uttryckte samma beundran för min, och sade att hon tyckte att HENNES var för gäll... Sedan kom vi fram till att man upplever sin egen snytning annorlunda än hur andra upplever den, eftersom snytljudet ju är i ens eget huvud. Utåt upplevs nog snytningen ett par oktaver lägre. Jag har alltså en dovare och finare klang på min snytning än vad jag tidigare trott. Jag är glad. Tänk vad lite det krävs!

Varma hälsningar från Eder Jo, busig och private by default.

2 kommentarer:

snytsystern sa...

Åh vad skoj vi hade! Jag ska försöka ta mig till storhångla så kan vi snyta oss tillsammans även om vi inte behöver.

jo sa...

Åh, tänk att du läste det här! Jag blir så glad. Andra populära ämnen var Kalkosan, smälta yoghurtburkar och i vilket rum tanten dog egentligen.