"Bye bye Bruce. It was fun, huh?"

Inför Madonna-bonanzan på femman igår var vissa förberedelser tvungna att göras. På agendan för dagen stod nämligen "titta-på-ny-bebis"-besök och sedan svampplockning i gamla hemtrakterna. Och eftersom våra svampturer kan bli mycket långa, bland annat beroende på att jag inte längre är lika hemma i de gamla hemtrakternas skogar (trots att jag hävdar att jag känner igen mig överallt), så var jag bara tvungen att köpa inspelningsbar digitalbox...

Hann se Susan, var är du? (där jag kan pinsamt många repliker utantill...) och sen såg jag en del av konserten. I morse vaknade jag redan kvart över sex och gick ner och såg Who's that girl i ca 30 minuter innan jag somnade om. Resten ska jag spara, som en påse chips som man nibblar av när man blir sugen.

Madonna var självklar husgud under många år, som jag redan skrivit om i detta inlägg. Skriver också då att jag blir helt lycklig och pirrig av Madonna. Jag kan tillägga att jag igår även blev alldeles gråtig av introt till "Holiday". Hon är så jävla ball. Och jag vill så gärna gå på en konsert med henne.