25 januari 2008

Jo - the truth shall set you free

Ok. Vilda Bebin x 2 har blivit utmanade av Ulrika att skriva "de sju sanningarna" om oss själva. Här är jag. Det finns med all sannolikhet massor av obehagliga sanningar om mig men jag ska försöka hålla det på en lämplig nivå:

1. Jag är alltid alltid rädd att jag ska ha slut på pengar. När jag betalar med kort eller ska ta ut från bankomaten eller om jag lägger in räkningar. Spelar ingen roll om jag fått lön samma dag och att jag rent logiskt faktiskt VET att jag har pengar - jag har ändå en rädsla att kontot ska vara tomt.

2. Jag hatar att ha det tyst omkring mig. Värst är det att vara ute och gå utan musik eller någon att prata i telefonen med. Att vara ute och gå ensam överhuvudtaget är skittråkigt.

3. Jag är en bekräftelse-junkie. Går igång på att höra att jag är rolig, bra, duktig. Lite som en hovnarr.

4. Jag tror egentligen inte, innerst inne, hur mycket jag än försöker tro, att jag någonsin kommer att kunna sluta feströka.

5. Jag har en tendens att fastna i saker - exempel:

a) fingret i en tvättmaskin (i låset, ville se om man kunde fastna om man stack in fingret, det gjorde man. Rejält.)
b) knät i en trappspaljé. Jag fick sitta fast tills min kompis pappa kom hem och bände loss mig. Jag fick fika serverat under tiden, jag satt där några timmar.
c) huvudet i en morgonrocksärm. Jag ville se om det fick plats. Det gjorde det men jag fick inte ut huvudet igen.

Alla dessa saker har jag faktiskt gjort när jag varit ganska så stor. Dvs. jag har varit fullt medveten om att jag försökt trixa in något i något och att jag kan fastna.

6. Jag har en tendens att av ren barnslig trotsighet ogilla och dissa saker som andra gillar/fastnat för/är besatta av: Per Gessle, wasabinötter, sudoku, Helen Sjöholm, färdiga marinader och såser, barn, delfiner, valv, Prison Break, Phuket, Lets dance-Martin, Arn, ja listan kan göras oändlig.

7. När jag och min syster var små och lekte indianer fick jag heta Vita Kroppen.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Haha du är så himla rolig.. och det bästa är att man kan se dig göra alla dom där sakerna för sin inre syn... klockrent.. =)

jo sa...

Bekräftelsejunkien i mig myser. :-)

Anonym sa...

Det var länge sedan jag skrattade så mycket som åt att du fastnade med huvudet i en morgonrocksärm. Min mamma skrattade så hon grät när jag berättade det för henne, ja faktiskt hela sällskapet jag satt med. :)

jo sa...

Morgonrocken (en fin sidenmorgonrock dessutom) fick klippas upp för att mitt klumphuvud skulle komma loss. Den fastnade liksom under ögonbrynsbågen när jag skulle dra av den uppåt igen.