Lyssnade på Paolo Roberto på Uppman i P3 igår. Han pratade om läsk som en av de största bovarna till att vi blir fetare och fetare – att sätta i sig en 2-liters cola per dag, det kan inte gå annat än uppåt. Han berättade att när han var liten så delade han och hans bror på en 33 cl dricka, och det räckte. Förresten, sa han, hela familjen kunde dela på en 33 cl dricka. Det fanns inte ens 2-litersflaskor. Överdrivet tänkte jag, inte fan delade hela familjen på en 33:a. Men så…
Jag tänkte tillbaks på hur det var för oss, en sysselsättning jag ägnar mig åt ganska ofta och blir retad för av övriga familjen. Och kom på att det faktiskt var så, vi delade också på en 33:a! När vi var ute på biltur, vilket vi var ganska ofta, så köptes 1 burkläsk för en kortare tur. Om turen var lite längre (4 timmar eller mer, om vi skulle till Göteborg till exempel) så inhandlades 2 st burkläsk. En cola och en fanta. Pappa föredrog cola. Bilgodis var Ako Choc som distribuerades från mamma i framsätet. Jag och min syster hade varsin liten väska i baksätet proppfull med gosdjur och Barbiedockor, och morgonen hade ofta präglats av ångest och gråt över att vi inte fick ta med oss mer än vad som rymdes i de små väskorna.
Vi blev inpackade i bilen, fastspända på våra små bälteskuddar. Min var härligt mörkbrun, i någon slags frotté. Systerns var beige, tyget var syntetiskt plyschliknande. Där satt vi, förväntansfulla och väldigt sams. Bilen var alltid sval för den hade stått i skuggan av syrenen eller lite längre bak under björkarna.
Pappa startade bilen på utsatt tid, medan vår stackars mor sprang runt som en tätting inne för att kolla allt som mammor gör innan man åker på resa. Ibland tutade han, då var mamma arg de första två milen. Vi hade också fått uppgifter. Fylla på kattmat under huset. Det var väl det hela. Om vi skulle resa utomlands och bilen skulle stå parkerad ett tag var lillasysters uppgift att ta med sig en Kalle Anka-tidning som vi la i bakrutan. När vi kom tillbaks var den blekt av solen. Det var en högtidlig stund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar