Känslosamt var det ja

Jag håller så klart med Jo om att den gångna veckan har bjudit på en del sköna patriot-tårar. Först Kajsa, där jag grinade först på tåget hem från Jo när jag satt och lyssnade på radiosporten och hörde tävlingen där, sedan när hon fick medaljen. Sedan som sagt när Jenny Kallur satte personbästa i semifinalen och var så lycklig så lycklig, och när Susanna Kallur grinade ögona ur sig när hon missade finalen. Fan, jag börjar nästan grina när jag tänker på det.

Andra grintillfällen:

- Scenen i Ömhetsbevis när den cancersjuka mamman (Debra Winger) säger adjö till sina barn.

- Kungabröllop, särskilt det mellan kronprins Frederik av Danmark och Mary Donaldson. När han grinade. -->

- Pampiga tal, som Tony Blairs antiterrorism-tal minuterna efter attackerna mot London: "It's important however that those engaged in terrorism realise that our determination to defend our values and our way of life is greater than their determination to cause death and destruction to innocent people in a desire to impose extremism on the world. Whatever they do, it is our determination that they will never succeed in destroying what we hold dear in this country and in other civilised nations throughout the world."
Eller befälhavaren på Discovery, Eileen Collins, om förolyckade Columbia: "we reflect on the last shuttle mission, the great ship Columbia and her crew -- Rick, Willie, Mike, K.C., Dave, Laurel and Ilan. We miss them, and we are continuing their mission. God bless them tonight, and God bless their families. Good night."

- När Zack Mayo(nnaise) hämtar Paula (the Polack) på fabriken i slutscenen av En officer och gentleman (Debra Winger igen - finns det en tråd här?).

Fyll på!