26 september 2008

Stop all the clocks, cut off the telephone, Prevent the dog from barking with a juicy bone #2

Gick precis in på DN och insåg raskt att "chockbeskedet" att Ulf Lundell lägger av berör mig så extremt lite att jag bara är tvungen att blogga om det. Och inser nu att just det innebär att det berör mig. Fast ändå inte.Gå hem och lägg dig, gubbstrutt. Det är bra nu.



Den första riktiga konserten jag var på var faktiskt Ulf Lundell. Året var 1985 och han hade släppt "Den vassa eggen" och jag gick med min mamma som var STORT Lundell-fan. Jag stod framför mamma och hon höll om mig och dansade/gungade med till låtarna och jag höll på att dö av skam. Min gamla mamma dansade. Offentligt. 1985 var min mamma 32 år. Som jag är nu. Om jag hade en nioåring, undra om han/hon skulle tycka att jag var pinsam som la ut bilder på Marilyn Manson som "eye-candy". Jag kanske måste växa upp lite.

Inga kommentarer: