Frågor att fråga en rättvis Gud

Hur blir man lycklig? När bestämmer man sig för att bli vuxen? När ska jag hitta en frisör som förstår mitt hår? Hur hittar jag den ultimata mascaran? När är sista gången jag är bakis? När har jag pengar över efter den 11:e i månaden? Varför bryter jag alltid av en nagel när jag fått alla 10 lika långa? Vem ska trösta Knyttet? Kommer jag nånsin att få se Madonna live? Varför har folk börjat lämna kommentarer på vårt mer än två år gamla inlägg om Emilia De Poret? Ska det månne bli Vilda Bebins Bam Magera?

Ska jag ta mig i kragen och köpa träningskort i morgon?

Kommer jag att använda det till att trimma till min trinda lilla ponnykropp? Eller, inte så mycket ponny. Mer en otränad kallblodig travare.


Svar till ha_ha@notsomuch.com

Skamligt

2 rätt av 7 möjliga
Så svårt var det väl ändå inte?

Av de 23248 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 786 (3%).


Så fick jag på DN:s nutidstest. Jag hade rätt på en fråga om Michael Jackson och på en om Amy Winehouse. Kanske ger en hint om vad jag borde ägna lite mindre tid åt. Haha.

(Det roliga var att jag tyckte att det gick bra när jag gjorde testet! Tänkte ”jag kommer nog ha 6, kanske 7 rätt”.)

Superman

Alltså: här sitter vi och äter frukost (Mo's underbara nybakta bröd som fått kalljäsa över natten!) och kollar Scrubs, bestämmer oss för att Zach Braff är AILF och letar bilder på honom på nätet. Och vad händer? Vi ramlar över denna bild. Det är ödet.

Vaughn & Ridge

Post-Festivus kollar vi på Dodgeball. Vi gillar både Ben Stiller och Vince Vaughn.

Om Jo skulle vara man och typ engelsk/amerikan så skulle hon vilja heta Vaughn. Om Mo skulle vara man och typ engelsk/amerikan så skulle hon vilja heta Ridge.

Breaking News

Nästa år ställer Vilda Bebin upp i Festivus.

Hmmm...

men rångedahls brallor, bensträck och falsksång är inte till deras fördel.

Hurra

fint att blue man group/rångedahl gick vidare.

KVACK?

Det är ju ändå lite trist att folk pity-röstar på frk Nielsen bara för att det är femte gången gillt. Nu vill vi se tårar, Sanna!!!! Oj, nu är hon liksom fast och beslutsam! This is me!, liksom. Eeempty...I must move on! Nu börjar hon bli musikalstjärna!

Tråkigast med Festivus

Att det alltid ska vara lokala kulturförmågor som spelar levande tulpaner/sköten. Kan de inte slänga in Marilyn Manson i stället (tycker Jo)? Då skulle det bli "åka av". Eller fan vad kul om Blue Man Group kom in på scenen och rev av ett nummer!

Luuk...

...har lånat CB:s kavaj från Grammisgalan.

Vår röst hamnar på...

...röDBögsen (aka blue man group aka jovan radomir experience aka rönnerdal)

Live från Studion

Vin, blogg, TV. Mo's hand till höger. Jo till vänster.

Telefonslussen stängd!

Vi glömde ju rösta..

Melodi nr 8 - Mormors hosta

Mo: Tänk om saker och ting ramlar av på Carola om man tar i henne på fel sätt?? Jonsson kommer alltid att ha Glorious-röst.

Jo: När kommer vindmaskinen/hårblåsen? Varför har de klätt Carola som ett litet wienerbröd?

Mo: Liten halsduk verkar vara the shit hos melodistylisterna..

Jo: Carola verkar otålig, var är hon på väg när hon marscherar och stampar omkring på scenen? Jag är fortfarande fascinerad av hennes barm!

Betyg: 2 Evighet av 5 möjliga

Melodi nr 7 - har hört den på radio!

(Den här låten hävdar Mo att hon hört på radio igår.)

Alltså: melodin är väl småklämmig, mest för att den känns lite exotisk. Måste man alltså dricka slivvo för att få ner keeeebabpizzan?
Den här tror vi kommer att gå vidare till Andra Chansen. Och den kommer att finna som folks ringsignal under en lång tid framöver. Det här var lägre än braksvenne, Carreca.

Melodi nr 6 - sista försöket!?

Det känns som om Sanna Nielsen inte gör nåt annat än är med i Melodifestival och inte vinner. Ok, hon är med i lite sån där "Slottsrock" också. 5 gånger har hon varit med i Festivus.

EXTREMT tråkig låt. Värre än Borkarövarna. Det här blir betygslöst. Duett med Marie Picasso skulle hamna lägre i
betyg men knappast något annat.

Är hon inte lite lik Jenny Beltran?

Not: Blue man group

Melodi nr 5 - Rönnerdahl var ingen ekorre!!!

Mo: Vafan! Han den där? Är det Blue Man group? Jovan Radomir, vad gör han där?

Jo: Varför ser dom ut som Nordman? Och låter som Erasure? Och Mika? Och Scissor Sisters?

Men - det här lät inte så dumt! 4 Vilda Bebis!

Melodi nr 4 - Du är är så yeah yeah, wow wow.

Mo: Har han varit med i Big Brother? SÅ utstuderad klädsel. Vem är han?

Jo: Är det inte den Alexander som varit ihop med Paris Hilton?

Mo: Nej, det var Wäggö von Zweigberg.

Jo: Jaha.

Mo: Men han ser ju ut som sångaren i My Chemical Romance!

Jo: Jaha, det där bandet som han Morgan i P3:s Christer är med i?

Melodi nr 3 - rövsång

Bo bo bo bo bo Borka åh Mattis åh Mattis...

Falsk rövarsång för en äkta rövarhövding?

Betyg: 1 Vild Bebi

Melodi nr 2 - den har vi hört förut

Det här lät precis som Lasse Lindh!

Melodi nr 1 - make a noise and make it clear

Låten var ju en totalrippoff på John Farnhams "The Voice". Faktiskt.

Och kläderna var väldigt mycket Idol.

Betyg: 3 Vilda bebisar

Redaktionen är samlad

Vi har gjort oss redo för kvällens stora event: Melodifestivalen. Mo befinner sig, dagen till ära, hos Jo för att LIVEBLOGGA från vår soffhörna, tittandes på Melodifestivus.

Statement

Vilda Bebin säger unisont (vi är rörande överens om detta):

Vi har väääldigt svårt för Hästpojken. Och Mustasch, fastän vi inte ens är Säkra! (ska börja sätta utropstecken efter alla former av det ordet) på att vi vet hur de låter. Vi vet väl egentligen inte riktigt vad det är som triggar denna anti-ighet, men generellt så tror vi att vi har svårt för band som ska vara sådär pretto och heta sånt som Hästpojken (alla liksom ååh Hästpojken) och Mustasch. Och Säkert! med utropstecken (fast Jo tycker att Annika Norlin i sig är ganska bra).

Noterat:

Göran Greider säger "interjuva".

Vad har jag gjort?

Jag är rädd att jag just ätit en lite tveksam gulaschsoppa. Hur fort märker man sånt?

i-landsproblem, jag vet.

Har upplevt ännu ett traumatiskt foundation-köp på Kicks. På mitt Kicks fattar dom ingenting. Jag ska sluta handla där. Vet inte hur det gick till men nu sitter jag här med Cliniques Perfectly Real foundation. Dessvärre tror jag att jag redan provat den. Och dissat den.

Ett mål uppnåddes i alla fall - jag köpte inte Helena Rubinstein igen. En liten tjej med ett ansikte som hade en färgkombination av ljusorange och knallorange (solpuder-OD!) kollade på mig som om jag var dum i huvudet när jag ville ha ljusare och ljusare. Hon visade mörkare och mörkare - "du måste ha lite färg". Man kan säga att jag var lite mer åt "porcelain" och "beige faire" medans hon var mer "fuzzy peach" och "bronze du soleil". Haha.

Usch, jag sniffar på en av varianterna hon provade på mig (Diorskin?) och den luktar gammal kärring. Jag vill ju bara hitta den ultimata mascaran och den ultimata foundation:en så jag kan beställa dem på nätet sen! *grin*

Pekar ut riktningen igen.

Vi kör lite mera presidentval och dess följder

Kolla det här klippet. Det är från SVT:s 7.30-sändning och visar när Bo Inge Andersson får vad som förefaller vara en liten liten orgasm när han analyserar resultatet från "Supertisdagen". Håll utkik mellan 1.30 och 1.47 in i klippet när han ska beskriva John Mc Cain. Det är då det händer. Och Anna Flemming ser det också och kan inte hålla sig för skratt.


Seriöst alltså. USA:s presidentval måste vara ett slags långtdraget klimax för alla politiska kommentatorer.


Dessutom - John McCains fru (hon som alltid står bredvid honom med stramt blont hår och applåderar) är läskigt lik CC Babcock från "The Nanny". Kolla bara. (På den här bilden har hon dock lite för fluffigt hår. Hon är mer lik på TV-bilderna.)

Obama for President

Jag tänkte att jag skulle heja på mr Obama. Mest för att jag inte tror att jag skulle palla att se Hillary med sin hår-hjälm nicka, peka och överartikulera "Thank you!" "THANK you!" "Thank YOU!" under en hel presidentvalskampanj. Det börjar räcka redan nu.

Bilden är extremt stulen från DN:s förstadsida.

Nya användningsområden

Det här var bland det äckligaste jag har läst. Kolla receptet på bröstmjölksbröd! Man vill väl inte äta sånt som varit i en annans kropp! Hur naturligt, fint och näringsrikt det än må vara.

Skulle ni äta bröstmjölksbröd hemma hos era vänner om det skars upp en limpa sådant när ni är där och fikar? Och löddra upp med kompisens egenproducerade bröstmjölkstvål när ni tvättar händerna?

Jag ser fram emot fler recept och användningsområden för div. andra kroppsvätskor. (Jag var tvungen att redigera och ta bort mitt exempel. Det blev FÖR äckligt.)

Om snytningars tonlägen

Har hittat min dagbok från 2000/2001 i word-format och har spenderat en lång stund med att längta tillbaks. Delade lägenhet med två kompisar, pluggade, partajade och livet lekte verkligen. Dagboken består tillstor del av nonsens, sprudlar av glädje och jag mår verkligen bra av att läsa den.

Denna lilla text skrev jag i februari 2001. Varning för snyt-overload.

Har alltid fått höra att jag snyter mig för högt. Folk har skämts för mig på otaliga ställen, bland annat bibliotek, affärer, etc. Jag har en speciell teknik som innebär maximalt utnyttjande av den kraft som en snytning kan innebära, på kortast möjliga tid. Alltså hårt, snabbt, och högt. I mitt barndomshem hördes ofta kommentaren: ”Nu gick båten” från lustiga föräldrar och syskon. Ett syskon som för övrigt inte borde få snyta sig över huvud taget, så mesigt snyter hon sig.

En nackdel, och det är också den enda så vitt jag kan se, med effektiva snytningar är då man är riktigt förkyld, och måste snyta sig kanske varannan minut. Man blir då lätt yr, och får också rätt ömma slemhinnor eftersom vibrationerna som utvecklas blir så ofta återkommande. Man kan då behöva gå ner ett par watt i effekt under de värsta dagarna.

Nu upplever jag för första gången att jag kan snyta mig fritt. Jag bor med två människor som inte bara accepterar att jag snyter mig effektivt, de t.o.m. finner det hemtrevligt!! Den ena är även min snytsyster, hon snyter sig, om än inte lika högt, med samma ambition som jag. Den andra personen ligger mig varmt om hjärtat sedan hon sagt att hon saknar mina snytningar när jag är borta. Ha!

I morse gick jag & L (ja hon är snytsystern) vår vana trogen in på en snytanläggning här på skolan innan vi skulle äntra föreläsningen. Vi snöt oss i omgångar, och jag uttryckte min beundran för L:s snytning, eftersom den var mer dov än min egen, vilken jag ibland kan uppfatta som lite för gäll. L uttryckte samma beundran för min, och sade att hon tyckte att HENNES var för gäll... Sedan kom vi fram till att man upplever sin egen snytning annorlunda än hur andra upplever den, eftersom snytljudet ju är i ens eget huvud. Utåt upplevs nog snytningen ett par oktaver lägre. Jag har alltså en dovare och finare klang på min snytning än vad jag tidigare trott. Jag är glad. Tänk vad lite det krävs!

Varma hälsningar från Eder Jo, busig och private by default.

Nät-piraternas nya hufvudbonad

Denna bild använder Expressen för att symbolisera "piratnerladdningen". Skulle tro att de skapat den själva. "Vi måste ha nåt piratigt och hemligt, typ en med uppdragen huvtröja eller en papperspåse med en Pirate Bay-logga på" "Palle kan fixa det, han är en jävel på Photoshop".

Men varför är loggan uppåner på papperskassen? Det sabbar ju varenda liten tillstymmelse till möjlighet att nån skulle tro att det finns riktiga Pirate Bay-kassar.

Jag börjar dock fundera på om det faktiskt finns riktiga Pirate Bay-kassar - endast tillverkade i syfte att sitta på folks huvuden när de laddar ner piratfiler. Med loggan uppåner. Haha.

Disclaimer: jag vet inte om det här är för smaklöst...

...att skämta om men jag ska sluta stoppa huvudet i grejer. (Se mitt inlägg längre ner, punkt 5)

I dunno

Hörde på P3 i morse att man gjort en undersökning om de vanligaste meningarna i svenska språket (tal). På första plats kom "Jag vet inte" (!). På andra plats kom "Var är du?"

Det där är lite intressant. Tvåan förstår jag helt och fullt - den måste ha kommit med raketfart när mobiltelefoner dök upp i varje mans hand. Det är ju det första folk säger när de ringer upp nån - "Var är du?"

Men nr 1? Kan det vara så att man alltid börjar med en disclaimer när man svarar på en fråga eller börjar/avslutar ett resonemang? Jag vet inte.

Jo - the truth shall set you free

Ok. Vilda Bebin x 2 har blivit utmanade av Ulrika att skriva "de sju sanningarna" om oss själva. Här är jag. Det finns med all sannolikhet massor av obehagliga sanningar om mig men jag ska försöka hålla det på en lämplig nivå:

1. Jag är alltid alltid rädd att jag ska ha slut på pengar. När jag betalar med kort eller ska ta ut från bankomaten eller om jag lägger in räkningar. Spelar ingen roll om jag fått lön samma dag och att jag rent logiskt faktiskt VET att jag har pengar - jag har ändå en rädsla att kontot ska vara tomt.

2. Jag hatar att ha det tyst omkring mig. Värst är det att vara ute och gå utan musik eller någon att prata i telefonen med. Att vara ute och gå ensam överhuvudtaget är skittråkigt.

3. Jag är en bekräftelse-junkie. Går igång på att höra att jag är rolig, bra, duktig. Lite som en hovnarr.

4. Jag tror egentligen inte, innerst inne, hur mycket jag än försöker tro, att jag någonsin kommer att kunna sluta feströka.

5. Jag har en tendens att fastna i saker - exempel:

a) fingret i en tvättmaskin (i låset, ville se om man kunde fastna om man stack in fingret, det gjorde man. Rejält.)
b) knät i en trappspaljé. Jag fick sitta fast tills min kompis pappa kom hem och bände loss mig. Jag fick fika serverat under tiden, jag satt där några timmar.
c) huvudet i en morgonrocksärm. Jag ville se om det fick plats. Det gjorde det men jag fick inte ut huvudet igen.

Alla dessa saker har jag faktiskt gjort när jag varit ganska så stor. Dvs. jag har varit fullt medveten om att jag försökt trixa in något i något och att jag kan fastna.

6. Jag har en tendens att av ren barnslig trotsighet ogilla och dissa saker som andra gillar/fastnat för/är besatta av: Per Gessle, wasabinötter, sudoku, Helen Sjöholm, färdiga marinader och såser, barn, delfiner, valv, Prison Break, Phuket, Lets dance-Martin, Arn, ja listan kan göras oändlig.

7. När jag och min syster var små och lekte indianer fick jag heta Vita Kroppen.

The truth and nothing but the truth

Ulrika bad om 7 sanningar. Jag ger 7 sanningar:

1. Jag känner empati med döda ting. Alltså tycker jag synd om typ köttfärspaketet/mjölkförpackningen ingen vill köpa för att det är lite kantstött. Och flyttar tillbaka felplacerade saker i affären för att "den ska få va med sina vänner, de andra apelsinerna/blå shortsen/lantchipsen".

2. Jag älskar Britney och kommer aldrig att tycka att hon är slut/dålig/galen och jag tror att hon och jag skulle kunna bli bästisar. Jag har till och med drömt om det (alltså på natten-drömt).

3. Jag skrev en gång (tror det var 1995) en insändare till Pop och tackade Andres Lokko för hans artikel om Morrissey. När den blev publicerad blev jag queen bland indiefolket på skolan i typ två dagar.

4. Jag skulle i stort sett kunna äta jämt.

5. En av mina absoluta favoritfilmer är Frankie and Johnny och när jag var liten (ja, eller tonåring) hade jag den på video och kollade varje kväll tills jag somnade. Jag brukade hålla mig vaken tills när hon kommer hem och hennes granne har byggt om hennes bokhylla som hon ska ha elefanter i.

6. Ibland testar jag om jag tycker om folk genom att till exempel:

- skämta om konstiga saker som att alla belgare är gifta med sina systrar/barn och se om de skrattar eller börjar förklara att "nej det är de inte alls" för de "känner minsann en belgare och han är skittrevlig"

- säga att "om man slänger ut 100 000 på sitt bröllop är man ju helt sjuk i huvet" när jag vet att de har gjort det för att se om de går in i försvarsställning: "vadå det är ju nåt man har drömt om hela livet ända sen man var en liten flicka" eller kanske säger nåt dräpande tillbaks som att "ja hellre det än att snålbjuda som ni gjorde" (= mycket roligare svar)

7. När jag och min syster var små och lekte indianer fick jag heta Gula Tanden

Spice upp your life

Dialog mellan man och kvinna på ICA Maxi:

"Du, vi har ju slut på krydda, det ska vi nog köpa."

"Vilken ska vi ta då?"

"Vi tar den här pastakryddan, den tyckte vi ju om."

Skön inställning.

The bitter aftermath

Jag hann inte ens glädja mig åt att 4 års skitradio äntligen är över - nu ska P3 sända Förnimmelse av Deluxe under 10 lördagar på bästa radiotid. I två jävla timmar. Får trösta mig med ny omgång av Mammas nya kille istället. Onsdagar 16.08.

Schyffert-följetongen

Mail från Mo:

det där med whale hade jag glömt! men minns du inte att jag redan på sommaren hade gått fram till schyffert på lollipop och bett att få ta kort på honom? jag ska försöka leta fram det och lägga ut på bloggen.

Och jag minns faktiskt svagt att hon tog ett kort som hon sedan skickade till mig i USA. Det ska letas foto i helgen. På två fronter.

LSD, någon?

Drömde i natt att jag tog LSD. Två små LSD-pluttar åt jag och sen fick jag dåligt samvete och ringde mamma och berättade vad jag gjort. Och spottade ut dem, halvsmälta. Varför jag tog två? För det är så jag gör med medusin, om det står 1-2 tabletter 3-4 ggr dagligen så tar jag 2. Alltid två.

När jag sumpade min chans till evigt liv

Reblo har skrivit så fint om djupa popkulturella upplevelser. Jag har funderat ett tag på om inte jag har någon sådan, men jag har inte kommit på någon som ens är i närheten av del ett, två och de fantastiska berättelser som finns bland kommentarerna. Men - en sak har legat och gnagt lite sådär i bakhuvudet.

Jag ska berätta om ett "möte" med en dåvarande ikon och idol of mine - Henrik Schyffert. Detta får kvala in som min djupa popkulturella upplevelse för den har naglat sig fast och jag kan fortfarande känna skammen svida i kinderna. Året var 1995. Platsen var Boston, USA, och en liten klubb på Lansdowne street som hette Axis. Jag arbetade som au-pair och hon som bott i familjen innan mig hade varit flitig med att registrera sig på div. klubbar inne i stan, vilket medförde att jag fick massor av reklam och inbjudningar till spännande fester, fester som jag sällan kunde gå på eftersom jag var 19 år och hade ett taskigt falskleg som ingen vakt i världen gick på förutom de på sunkklubben Zanzibar och där var det aldrig glammiga fester.

En dag dimper ett kuvert med en grön lapp i ner i brevlådan - jag plockade väl upp den en sisådär 20 sekunder efter att den landat. Att vänta på brevbärarbilen var höjdpunkten på en annars rätt långsam arbetsdag. (Minst en gång i veckan låg där ett tjockt brev från lillasyster som då gick första året i gymnasiet och gärna meddelade allt om gymnasiefester och nya skivinköp.) Brevet från Axis innehöll reklam för torsdag 28 september då Blur var huvudattraktion. Blur var relativt okända i USA - därav det ungdomsgårdsmässiga arrangemanget. Jag var lite småförtjust i Blur på den tiden så jag tog mig lite tid att titta på resten av lappen. Under Blur står det.... Whale. Jag hade köpt Whales singel som de släppt i Sverige och även spanat in dem på Lollipopfestivalen samma sommar, 1995. (För övrigt då jag såg Kent första gången, kanske har jag mer att hämta i det här området ändå!)

Jag hade varit småförtjust i Henrik Schyffert ända sedan "I manegen"-serien, som jag brukade titta på med min mamma när jag kom hem efter sena kvällar på stan, första omgången sändes sent sent på kvällen. Därför gillade jag ju också Whale per definition - HS var ju med - och nu skulle de spela på Axis. Som faktiskt släppte in folk under 21 - jag tror de satte stora feta kryss med spritpenna på våra händer så att vi inte skulle kunna handla i baren. Vi var tre jätteengagerade och uppspelta kompisar som gick på Axis den kvällen. Skulle det verkligen vara svenska Whale som skulle spela? Och - skulle vi få en chans att mingla lite med dem?

Gud hörde våra böner. Innan spelningen - Whale var förband - så såg man Henrik, Cia och den andra lite titt som tätt bland övriga gäster. Vi var dock för fega för att göra ett move. Så tog jag mig i kragen och tänkte att jag minsann inte ville vara en feg liten lort. Snart fick jag min chans att briljera - Henrik Schyffert satte kurs RAKT mot mig och jag tänkte "det är nu eller aldrig. Säg nåt smart. Säg nåt roligt. Den här chansen kommer inte igen". Precis när han passerar så gör jag det. Jag öppnar munnen. Och säger... (här kommer den krypande, skammen):

"- Heja Sverige"

...

Jag tror jag är färdig där. Men här nedanför finns en bild av den gröna flyern jag fick i min brevlåda. Observera att jag gjort en liten stjärna framför Whale.

Filth

Tidningarnas nya favoritord: "Snusk"

Ett par exempel från Expressen:

Icas kunder rasar mot köttsnusket

Bilderna som avslöjar köttsnusket

Kalsongsnusk drabbar badhuset i Linköping


...och här ha de fått till TVÅ snusk - redan i rubrik och ingress:

Tvingas stänga på grund av snusk
Miljöförvaltningen tvingar Sveriges äldsta Kinarestaurang - Kinesiska muren i Göteborg - att stänga.
Orsaken: snusk.
- Köket var väldigt smutsigt, säger livsmedelsinspektören Susanna Ulander till GT.se.

Funderingar post-idrottsgalan

1. Hur gjorde Carola för att låna Anna Books bröst?
2. Var Björn Eriksson full? Annars: varför kryck-viftandet?
3. Var det Bosse Parnevik som spelade Anders Pärson, Anjas pappa?
4. Var det fler än jag som tryckte på "mute" när Sven Tumba gick in på sjunde omgången av "sista matchen är inte spelad"?
5. Har det inte slutat vara roligt med tjockisar i tajta trikåer? (Claes Malmberg)
6. Kan inte Zlatans flickvän le? Alls?
7. Hade Carolina Klüft sytt sin kavaj med extra markerade axlar (för hon behöver ju markera sina axlar) själv eller köpt den på Ellos?
8. Bengans historia - totalt poänglös. En enda person skrattade, säkert nån gammal handbollsspelare. Honom zoomade de in hela tiden. Jag blev generad.
9. Peter Settman var faktiskt bra. Och rolig. Proffsig.
10. Jag gillade opera-Ehrnman. Tänkte "men guuud, ska de ta in en operasångerska, varför..." men fick omvärdera.

Tänk vad roligt med Idrottsgala.

Hår som jag inte förstår del 3

Kan någon som sett SVT:s morgon-väder hjälpa mig att utröna om Pererik Åberg håller på att odla energiskog?

Topp 3

Hörde att Nicolas Sarkozy ska samarbeta med Libyen, Algeriet och Marocko angående byggande av nya kärkraftverk. Precis de länderna skulle jag också ha valt att samarbeta med i den frågan. Nu ska jag återgå till att planera nästa veckas resa till Tikrit.

Red, White & Crüe

Jag fick en Metallica-DVD av gulle-syster i födelsedagspresent. "Some kind of monster". Hon vet minsann att jag är en sucker för rockumentärer (can't believe I just wrote that) och biografier. Såg den två ggr på rad. Först vanligt och sen en gång till med kommentarer påslagna - kommentarer av bandet som sitter och tittar. Gluttony!

Jag sträckläste "Heroin Diaries: a year in the life of a shattered rock star" på julledigheten. Efter det har jag varit närmast besatt av att ladda ner Mötley Crüe-program från VH1 (tror faktiskt att de heter "Rockumentary"!), konsertfilmer och detaljkolla på deras vidjos på Youtube, allt för att se om Nikki Sixx är hög på knark.

Vill ni ha lite roligt - kolla in videon till "Looks that kill".

...

Lyssnade på "Boys in the girls room" (eller om det är tvärtom) med Melody Club när jag gick till jobbet. Totalt onödig låt. (Hela Melody Club är f.ö. rätt onödiga).

Jag är inte släkt med Pavlovs hundar

I våras hade jag soppa i hela väskan när jag kom fram till jobbet. Plånboken var indränkt i citrongräsochingefäradoftande sörja och jag spenderade säkert tjugo minuter med att sanera väska + plånbok med innehåll under rinnande vatten. De kraftiga sömmarna på min American Eagle-plånbok har fortfarande en touch av thai.

Upprinnelsen till den incidenten var att jag tatt med mig min lunch-soppa i en inte alltför tät matlåda - locket hade glappat och under min glättiga promenad till jobbet så hade betydande mängder soppa skvimpat ut. Grejen var den att jag faktiskt tänkt tanken att transportera soppan i en plastpåse i väskan eftersom jag tänkte "det vore ju inte roligt om det rinner ut soppa i väskan" men - eftersom jag är som jag är så sket jag helt enkelt i det.

Varför denna historia? Jo, i morse skulle jag packa ner min lunch-soppa (ja - även denna gång med smak från orienten) i samma väska och tänker "kanske ska ta en plastpåse, det vore ju inte roligt om det rinner ut soppa i väskan som det gjorde förra gången". MEN TOG JAG EN PLASTPÅSE? Nej. Jag sket helt enkelt i det.

Är jag helt dum i huvudet? Varför gör jag så? Nu klarade sig väskan tack och lov pga annan typ av matlåda.

I brist på annan inspiration kommer här...

...en mailkonversation.

Från: Mo
Skickat: den 8 januari 2008 10:44
Till: Jo
Ämne:

Har du läst Mia Skäringers blogg?


Från: Jo
Skickat: 2008-01-08 11:00
Till: Mo
Ärende: SV:

Ja. Hon är bra. Och så snygg! Jag vill vara hennes vän.


Från: Mo
Skickat: den 8 januari 2008 11:07
Till: Jo
Ämne: Ang. SV:

Haha, jag visste att du skulle tycka det. Hon är lite som du på nåt vis. Fast mer andlig.


Från: Jo 2008-01-08 11:09
Till: Mo
Ärende: SV: Ang. SV:

Jag är nog andlig….


Från: Mo
Skickat: den 8 januari 2008 11:11
Till: Jo
Ämne: Ang. SV: Ang. SV:

Hmm... Du skulle aldrig kunna skriva "frid" på bloggen och mena det.


Från: Jo 2008-01-08 11:12
Till: Mo
Ärende: SV: Ang. SV:

Nä fan heller. >:]

Ljus och kärlek, din syster


Från: Mo
Skickat: den 8 januari 2008 11:15
Till: Jo
Ämne: Ang. SV: Ang. SV:

Nu låter du som Kristi Brud!! Som att du vill att jag ska "gå vidare", if you know what I mean.


Från: Jo 2008-01-08 11:18
Till: Mo
Ärende: SV: Ang. SV:

Haha, ljus & kärlek, det skriver ju Agneta Sjödin på sin hemsida. Där hon berättar om sin resa genom livet.

SMS systrar emellan en tisdagsmorgon

Mo: Det regnar och jag har HÅRGALÅTEN på hjärnan!

Jag: Men fyfan. "Stannar du inte brister hjärtat åh gud bevare han har bockfot"

Mo: Ja och så blandar jag ihop den med "In kommer far": "ska du förstöra pillevippen din som du ska stoppa in i f***a min - åh gud bevare han har bockfot"

"Hårgalåten" var ett stående nummer i skolavslutningsrepertoaren på vår lilla byskola någonstans i Hälsinglands djupa skogar på åttitalet. Vi tyckte den var så bra och stampade takten med våra små lågstadieben.

Bloggtorka

Egentligen vill jag inte göra annat än att blogga idag men jag måste dessvärre jobba. Lovar bättring!

Under bältet

Sen så kanske jag är överkänslig, men är det inte väldigt mycket svamp i underlivet, diarré och stjärtklåda i reklamfilmerna just nu? Inte så mysigt när man har som vana att äta middag framför TV:n. Jag gillar min pasta carbonara utan en sideorder of svamp och klådor.

Skattkista

Åh, det här är ju för bra! Kolla här: http://solstollarna.se/ola.htm

Under en svartvit bild har Ola (???) skrivit "Det absolut värsta kort jag hittat på mig själv."

MEN KOLLA BILDEN OVANFÖR DÅ!!!! *dör*

I vita shorts och rosa linne! Och det har han ju lagt upp för att han tycker att det är en av de bästa bilderna på honom själv. Tror jag.

Är det här på riktigt?

Kolla här: http://solstollarna.nu/blogg/

Det verkar som om det faktiskt är Per Dunsö och Ola Ström som driver denna blogg. Kolla detta:

Torsdag, 13 december 2007, 0:42
Nej, tyvärr dök det inte upp lika många intresserade som förra året när vi signerade vår dvd inne på Hansacompagniet i Malmö, Per, Håkan och jag. Kanske beror det till viss del på att allt fler laddar ner eller kopierar dvd:n.

Det är också en av anledningarna till att det är väldigt svårt att få ut hela Solstollarna eller Toffelhjältarna på dvd. Ett bolag som satsar mellan en halv och en miljon kronor, vill gärna få tillbaka sina pengar. Och helst lite till. Det är inte lätt om ingen köper den. Därför kommer kanske heller aldrig serierna att ges ut i sin helhet.

Nä. Det måste vara på skoj. Men var får de tag på alla nutids-bilderna?

Carrot-tan-man

Jag sitter med skräckblandad förtjusning och ett stelt leende på läpparna och tittar på Room Service: Johnny & Mattias gör om en källare hemma hos Pernilla Wahlgren & Joakim "carrot-tan-man" Lennholm. Jag kan inte sluta titta.

Herregud: nu föreslår Johnny i Room Service att de ska måla en maffia-kille i kritstrecksrandigt på en av paret Wahlgren-Lennholms källarväggar. Känns väl lite inappropriate om man tänker på att P:s italienske exmake är lite smådömd för att ha använt maffiametoder... kan man väl lugnt säga:

(enligt Aftonbladet är detta ínspelningar av telefonsamtal dem emellan)

...

Pernilla: Vadå kört?
Emilio: Kört! Förstår du vad jag säger till dig? Fattar du att jag är italienare i grund och botten i mitt blod. Har du sett filmer hur dom gör med människor som fuckar med sina familjer, har du fattat det någon gång?
Pernilla: Ja, men"
Emilio: Har du fattat det? Jag kommer att klippa din jävla snubbe och få tolv års fängelse, har du fattat det?

Hmmm... skulle tro att en maffiakille på källarväggen inte uppskattas.

Monkeysmell

Lite tragiskt men på något sätt väldigt roligt att en pappa skriver in till Ribbing för att få tips om detta:

"Jag har en jobbig fråga, vet inte om det är rätt forum, men känns så. jag har en son som har flyttat hemifrån sedan ett par år. han sköter inte hygienen. Luktar, ja, om jag ska vara så brutal: Apa. Sist han var hemma för att fira sin lilla syrras 17-åriga födelsedag, stank det kaninbur om honom. Jag har sagt till honom att han måste tvätta kläder, erbjudit honom att komma hem med tvättkorg, men han säger bara jaja. Saken är att det är obehagligt att ha honom hemma. Jag klarar inte av att äta, blir äcklad. hans syskon säger inget, vi har inte pratat om det iofs. De kramar honom, äter maten utan problem. Vid familjemiddagar är det som om det inte existerar. Jag mår dåligt, men vill inte "göra bort honom" inför alla. Och när jag säger till honom vid sidan om, säger han bara jaja, jag vet. Inget händer. Är det etikettsmässigt att säga till honom inför andra?"

Magdalena Ribbing:
"Säg inte till din son framför hans syskon eller andra! Men sätt dig ner en dag med honom ensam, ge honom deodorant, tvål osv och förklara snällt att "faktum är att du luktar rejält illa, det är pinsamt för honom själv, och obehagligt för omgivningen. Du måste antagligen ta i ordentligt, för att han ska förstå. Kanske han tycker att det är manligt och tjusigt att vara otvättad? Berätta för honom att det inte är så! Fungerar inte det här så kan du ju tala med hans syskon och be dem säga till honom."

Det vore nog faktiskt rätt bra om fler föräldrar talade om för sina barn om de luktar apa, gammal kaninbur etc. Det vandrar runt på tok för många otvättade personer där ute.

Hur var det på Hovet?

Jag hade kunnat sitta där och lyssna flera timmar till. Det var en sån där konsert som gör mig lite lätt besatt i några dagar efteråt – jag går omkring med musik i öronen konstant och myser. Jag tycker det var en behaglig stämning också, och det gick förvånansvärt smidigt att ta sig ut och därifrån.

Vad var så bra då? Jag älskade öppningen, If I was your vampire. Otroligt snygg och mäktig. Vacker ljussättning och Manson var också vacker i sin självlysande rosa ögonskugga (som jag matchat så fint!). Jag gillade att det inte var så mycket bjäfs i form av div. ”skräckinslag” (den där huvudlösa damen kändes lite malplacerad.) Jag gillade att det faktiskt bara var bra låtar som spelades under hela konserten. Och jag gillar hans röst som passar så himla bra live. Trummorna var helt sagolika. De fick jättemycket utrymme ljudmässigt och lät knivskarpa och onda.

Bästa låtarna: Disposable teens var nog bäst. Är ju också en sucker for Rock is dead – ett framförande som nästan gav min konsertkompis blåmärken eftersom jag nog slog lite för hårt på honom av upphetsning. Haha. Sweet dreams var lite läskig, helt nedsläckt scen med Manson iklädd nån slags luciakrona med framåtriktade ljus. Annars var det inte så mycket skräckshow. Snygg och smakfull och BRA. Shoot, shoot, shoot motherfucker.

Mindre bra – för man måste väl ha med det också: har läst en del av recensionerna och kan så här i efterhand till viss del hålla med om att det kanske var lite lamt mellan låtarna. Men det var inget jag tänkte på då. Jag ville ha fler låtar från nya skivan, jag satt och väntade på ett par stycken som jag hade längtat efter att höra live. Jag tycker inte att Putting holes in happiness var så där jättebra. Dessutom så satt jag flera gånger och skrattade åt de svartklädda roddarna som fixade med props och mickstativ. De hukade sig och sprang så fort de kunde och det såg B-igt ut, hade de inte kunnat göra en snygg grej av det om det nu behövdes så mycket fixande?

Jag är väldigt nöjd med min konsert och skulle gärna dra till Göteborg nu direkt.

All I want for Christmas...

Här följer min jul-önskelista. Utan inbördes ordning:

1. En Kitchen Aid-köksmaskin
2. Påskharens undergång
3. En Seinfeld-box
4. En lyxhelg på Krägga herrgård
5. 10 kilos viktminskning (börja träna, ditt lata as)
6. Obegränsat med chips & dip i ett helt år
7. Singstar
8. En vecka i Kebnekaise-fjällen (2008 ska jag ledigt knata upp med chipspåsen i ena näven och ciggen i den andra)
9. En snickare som snickrar lister och takskarvar i 3 dagar
10. Att Per Gessle inte syns i media på hela 2008
11. En liten hund.
12. SM-guld för Timrå IK (vilken bubblare!)
13. Att Red Hot Chili Peppers kommer till Sverige under 2008
14. Inget mer från Hey Baberiba-gänget
15. Nån schysst mediaspelare med gigantiskt minne som klarar av alla filtyper så jag kan kolla tv-serier när jag reser
16. Den ultimata mascaran
17. Den ultimata foundationen
18. Att snart få träffa mina amerikanska barn. De är 2 till antalet och nu hela 12 år äldre än när de var mina amerikanska barn. Det är snart ett helt år sedan jag såg dem sist. De fattas mig!

Det blev inte fler än så! 18 önskningar. Den 26 december åker jag förresten till Malta. Det är en väldigt bra julklapp.

The Man is in town!

"Skräckshow på väg" säger Aftonbladet. "Skräckrock på besök" heter det på Allt om Stockholm. Och jag som är skräck-rädd. Hemsidan är så läskig att jag knappt kan titta på den ikväll när jag är ensam hemma. Men - några av tavlorna, särkilt den med den blåa katten - skulle jag gärna vilja ha

Men när blev Manson 32? Jag är ju (snart) 32! Han är väl född på sextitalet?

Åter till väsentligheterna. Jag har köpt en mörkcerise-röd dösnygg ögonskugga på FACE especially for the event. Och en fin prasslig knäkort julklänning med volang och dragkedja. Jag & en massa spooky kids... Är rädd att jag kommer att känna mig som "förälder på stan". Kan vara för att jag funderar för mycket på hur jag BORDE klä mig för att passa in. Borde man inte vara förbi sånt när man är (snart) 32? Jo det borde man och det är jag. Basta.

Men åh vad jag längtar! Och på söndag ska jag & Mo träffa en fellow blogger... I'm intrigued! En sån helg.

Sad but true

Jag blev lite glad när jag upptäckte att "Ensam Hemma 2 - Vilse i New York" går på trean nu. Jag är för sorglig.

En kebabtallrik tack. Att ta med. Extra feferoni.

Rensade telefonen på foton och ramlade på den här bilden.

Frågan man ställer sig är givetvis Varför? Och hur packad var jag när bilden togs?

Svaren är enklare än man kan ana: 1. För att jag tyckte det var en jätterolig idé att ta en bild på en kebabtallrik kl 2 på natten och skicka till min syster. 2. Ganska packad.

Detta följer mitt tidigare kritiserade fyllebeteende till punkt och pricka.

Kyla

I morse var det -15 grader. Svinkallt. Jag klädde mig i täckbyxor inför vandringen (20 min) till jobbet. Tumvantar med fingervantar inuti. Så himla skönt! Hade det varit 15-16 år sen så hade jag nog hellre dött än haft täckbyxor på mig offentligt. Det töntigaste man kunde göra på vintern var ju att klä sig varmt. Nästan lika töntigt som när mamma ville skicka med en ett paraply när det regnade.

Varför var det så?

Torr & varm = lydig vuxen

Våt & kall = ung rebell

Är det så enkelt?

Juljävlakalendern

Klockan 7.15 (ungefär) är det jobbigt att vara jag. Prime time för mig, dvs. Frukosttid. Julkalender både på ettan och fyran och "Vakna med the Voice" på femman. Det blir sista 10 minuterna av Beverly Hills och första 5 minuterna av the Nanny vilket jag inte är helt nöjd med... Beverly Hills ska avnjutas i sin helhet och Nanny Fine är jag mer än lovligt trött på. Dessutom så sänder ju faktiskt Barnbarnkanalen julkalendern exakt samtidigt. Varför kan inte ettan låta bli att sända julkalendern om Barnbarnkanalen ändå sänder samtidigt? Har inte typ alla Barnbarnkanalen nu ändå?

Mera gnäll på public service: Morgonpasset. Min start på dagen. Jag tycker att Martina Thun är lite för mycket Radio Rix i sin framtoning. Både röstmässigt (lika gapig som Titti i RIX MorronZoo) och hur hon gör sina inslag. Styltigt och krystat. Malin Linneroth är så mycket bättre! Mera Malin!

Mina bär

Jag får ganska ofta höra att jag är lik div. kändisar. Listan har nu blivit ganska lång så jag vill härmed dela med mig av min kollektion. Den är ganska spretig om jag får säga mitt!

Roligast är helt klart Sharon Osbourne. Skulle dock vara mer smickrande att vara lite mer lik Lisa Nilsson kanske. Tjejen näst längst ner är hon som spelar Roxana i "Andra avenyn" på SVT - min svärmor tycker jag är så lik henne att hon ville skicka in mig till look-alike-tävlingen som de (SVT) anordnat.

Sharon Osbourne. Herregud. Och jag är faktiskt INTE lik Carola. Inte heller Nemi.

Det här är ren vämjelig smörja!

Så sa FastFoodLovers i december 2006 när de recenserade Findus Fultallrik. Så det var alltså redan gjort. Jag är ca ett år efter när det gäller Finduslådor, men det kanske är bra...

Nu ska jag äta Skagentoast. Med egenskalade räkjävlar. Och snart är det Idolfinal!

Då vet man att snart är det jul

Det här är nog det sorgligaste jag sett i julsammanhang. Snälla FastFoodLovers, kan ni testa? Jag vill så gärna veta exakt hur sorgligt det är med "45 g köttbullar, 40 g prinskorv, 120 g Janssons frestelse, 50 g brunkål och 121 g risgrynsgröt med jordgubbssås".

Min nemesis Gessle

Han förföljer mig.

Stoppa pressarna!

Sara Löfgren har fått foglossning.

And you will now my name as The Lord...

Jag undrar varför brottslingar som byter namn ofta byter till så udda och tillkonstlade namn. Om man nu vill "börja lite på nytt" (viket jag absolut inte är säker på ligger bakom namnbytena) så undrar jag varför man inte väljer typ "Las Persson" eller "Kenneth Berg". Alla minns ju i alla fall deras nya namn. Men det är kanske meningen?

Här följer (självklart!) lite exempel:

• Nikita Joakim Fouganthine (Juha Valjakkala - högaktuellt exempel)
• Daniel Demuync (Clark Olofsson)
• John Ausonius (Wolfgang Zaugg - där är ju originalnamnet konstigare och han bytte innan han åkte fast, men "Ausonius" är ett rätt udda namn som inte försvinner i mängden.)
• Eugen Sandberg (Stig Bergling, som sen bytte tillbaks)
• Tony Byström (Tony Olsson - hade varit bra att kanske skippa "Tony")
• Thomas Quick (Sture Bergvall hette han förut)
• Lars Ferm (Lars-Inge Svartenbrandt)

Men århundradets roligaste namnbyte (som sedan togs tillbaka) måste ändå vara Robinson-Robban: Robert Drakwind. Även om han kanske inte platsar bland brottslingarna. Visste ni förresten att han numera kör glassbil?

Noll koll

Hade uppenbarligen ingen koll i fredags - Picassos version av den där låten hon framförde i vita stövlar och tajts var tydligen bra. Jag hejar vidare på henne i alla fall.

En träff i patt-djungeln

Tycker min besöksstatistik är extremt underhållande ibland. I helgen var det någon som hade googlat "pattar" och hamnat här. Pattar?

Picasso dyker

Jaha och här förlorar Picasso Idol. Och vad har dom stoppat ner henne i för kläder?

Mid-Idol blogging

Jag vet att det är sånt jag riskerar när jag faktiskt tittar på Idol, men när Kishti sa "lilla älskling" till Picasso då slog jag över till "På spåret".

Och jag är så glad över att balt-frun blivit inzoomad flera gånger! Hon är så fin i det skenet. Hittade denna fina artikel när jag googlade henne.

Sleazekväll

Tjoho! Att städa köket blev plötsligt inte så tråkigt! För det är vad jag måste göra en fredagkväll - innan jag kan börja laga mat måste jag röja en väg. Jag har inte varit så städig denna vecka.

Jag fick alltså tipset av kära vännen Eye att kolla in del 2 av senaste Musikbyrån-omgången (klicka på Se programmet och sedan på del 2): "I år är det 20 år sen genrens milstolpe Appetite For Destruction med Guns N' Roses släpptes. Nu är det dags igen. Lite i skymundan av media har det växt upp en helt ny generation hårdrockare som knappt var födda när Axl Rose och Slash regerade på listorna."

Jag ska snart börja mysa. Och inser att det ju faktiskt är TJUGO jävla år sen jag spelade över denna skiva på band.

Veiron i ottan

Alltså, jag fattar inte det roliga med att ringa och väcka nån, som en del radioprogram håller på med. "Jag vill att ni ringer min kompis Bettan som jobbat natt i tre månader, det vore skitkul!" I morse var det nån som ville att man skulle ringa hem och väcka hennes kompis som hade en ledig fredag. Haha. Jättekul. Jag skulle fan bli skitförbannad. Och lägga på.

I P3 har de nåt inslag också där man kan önska att en kändis ringer och väcker en kompis, det fattar jag inte heller vitsen med. "Hej, det är Pontus Gårdinger". Jaha? Och? Har jag vunnit nåt eller?

Herregud vad sur jag är idag. Kanske ska hålla mig för mig själv.

Katten som kom in från kylan

Det var visst kallt i natt. Och nån har suttit och väntat på att bli insläppt. Lite suddigt foto men det är mörkt på morgonen nu för tiden...

Ja, det är avtrycken av hans små hälar som syns längst upp i bilden...

Someone called my bluff

Det här blir svårt. Jag har blivit synad angående inlägget nedan om Gessle-konsert, att det är en av åtta grejer som jag aldrig, no way in hell, skulle göra. Det visar sig att det finns åtminstone fem evenemang som jag faktiskt skulle välja Gessle-konserten framför, om det ställs på sin spets.

Här är fem evenemang som jag föredrar Gessle-konsert framför:

• Rhapsody in Rock
• Ladie's night, Chippendales o dyl.
• Kikki, Bettan, Lotta
• Revy med Eva Rydberg
• Revy med Stefan & Krister, typ "Bröllop & Jäkelskap"

Bubblare: "Wallmans salonger". Har ännu ej tagit ställning. Som pest & kolera.

Habba-lips

Har hittat the ultimate lip-plumping-device: habanero. Hackade en för att laga till detta och HELVETE vad det bränner. Åt nämligen lite oliver precis efteråt. Alltså chili-fingrar brukar svida, helst om man har nyklippta naglar - men detta... ren utklassning. Jag längtar efter själva grytan!

Dexter or not?

Fråga: är Dexter värd att ladda hem och se ikapp? Jag är väldigt nyfiken på serien men orkar inte se den om den bara är halvbra. Och börjar jag se den kommer jag nog att fortsätta se den även om den bara är halvbra. Klarade mig undan "Ugly Betty" med blotta förskräckelsen.

Detta bäddar lite för en lista över serier jag aldrig börjat se (* = skulle nog vilja men det är lite för jobbigt att titta ikapp allt):

• Sopranos *
• Bones
• The 4400
• Prisonbreak
• 2 1/2 män
• Ugly Betty
• My name is Earl
• Heroes *
• O.C
• L Word
• Örnen*
• Brothers and Sisters
• One Tree Hill
• Entourage
• Las Vegas
• Skärgårdsdoktorn

Serier som jag slutat se eller bara ser om det inte finns nåt annat att se:

• Ally McBeal
• Cityakuten
• Christine
• Joey
• CSI Miami & NY
• Gilmore girls

En händig man

Det verkar kanske som om jag börjat bedriva nån slags kampanj för ett Per Gessle-fritt samhälle (note to self: kanske man borde?) men jag vill mest bara berätta att det här är en bok jag hellre äter gröt än läser.

R.I.L.F

Dessutom så är han ju liksom jävelsnygg.

Mera drogbios!

Senaste inköpet: Don't try this at home av Dave Navarro & Neil Strauss (Neil Strauss är nog the man to hog om man vill skriva en biografi om sitt sunkiga liv). Leverans om 2-4 dagar.

Nej, jag säger nej!

Lina har effektivt distraherat mig från dagens uppgift. Jag kastar mig istället över denna lista med liv och lust: 8 saker som jag aldrig, no way in hell, skulle få för mig att prova på... (vissa saker skulle jag kunna sätta "igen" framför.)

1. Golf. Jag föraktar hela företeelsen. Fjanta runt och inbilla sig själv och andra att man får motion. Hah!

2. Skrattyoga. Jag är inte särskilt hämmad, men där går gränsen.

3. Gå på Per Gessle-konsert eller julkonsert med Clamp/Aldén/Dawn-Finer el. dyl.

4. Ljusparty/Keramikparty/Sminkparty. Överhuvudtaget sammankomster med 100% kvinnor där man gruppmobbas till att handla skit.

5. Äta gröt. Konsistensen och lukten diskvalificerar effektivt gröt från min matsedel. Och grötätare är ofta så självbelåtet präktiga, i deras värld finns inget finare och bättre än gröt "du MÅSTE prova gröt, det är det bästa man kan äta till frukost, det lägger sig som booommuuuuuulllll i maaagen" . Ät din jävla gröt och håll käften, för fan.

6. Ta MC-kort. Jag är för rädd för trafik.

7. Se en skräckfilm ensam. Här är rädslan igen. Jag utsätter mig inte för det, helt enkelt. Såg "Pans labyrint" för ett par veckor sen och den vita varelsen med ögon i handflatorna förföljer mig fortfarande när jag är ensam och det är mörkt.

8. Låta tatuera in en delfin eller nåt annat fredligt.

Ny nedräkning

Om knappt 3 veckor är det dags: Marilyn Manson-konserten! Woohoo! Jag hoppas att han kommer vara otäckt lång och vandra omkring på styltor på scen. Och så vill jag höra "Rock is dead", som är så sanslöst bra att jag ryser och blir tårögd. Är också mycket spänd att få höra "You and me and the devil makes three" och "Evidence" från nya skivan. Och - såklart: "Beautiful people". Låten med en video som skrämde skiten ur Mo när den kom.

Dessvärre misstänker jag att herr Manson kan ha förlorat lite av sin dragningskraft, på en bild jag såg nyligen såg han mer ut som Ace Frehley än Marilyn Manson: spritfet, vitsminkad och dålig hy. Men på studiobilder som den här bredvid: please, let me...

Vad jag drömmer om

I natt drömde jag att jag var och klippte mig hos Systrarna Graaf. Det var Hannah Graaf som klippte mig och hon slingade och blekte hela mitt hår superljust och satte i hårförlängningar, så jag fick samma frisyr som hon. Jättelockigt blev det också. Sen så skulle hon sminka mig också men hon tog så lång tid på sig att jag helt sonika gick därifrån - på uppmaning av Magdalena. Jag gick utan att betala. Hah!

(Såg en stund på Ranking the Stars igår. Kan möjligen vara därför jag drömmer om Systrarna Graaf. Ranking the Stars är ett mycket obehagligt program tycker jag, och Anna Book är ömsom läbbigt öppen om sitt sexliv och ömsöm sur och trulig. Andreas Lundstedt är programledarmässigt som en yngre version av Bruno Wintzell när han ledde Tutti Frutti.)