Jag har trott att uttrycket "kärleksbarn", liksom att "rasa", bara har använts av media. Vem skulle helt seriöst omnämna ett av sina barn som kärleksbarn? Svar: den här personen. Kolla inlägget "Bättre sent än aldrig", andra stycket.
"Jag mår jättebra och känner mig så lyckligt lottad att jag och Joachim äntligen väntar vårt kärleksbarn tillsammans!"
Vad definierar då ett kärleksbarn? Jag tror på ett eller helst flera av nedanstående:
* Man är kändis, dvs. nån annan än familj och vänner har intresse av ungen
* Man har barn sedan förut med en annan
* Man har ganska gamla barn, nya ungen är typ en sladdis
* Man är själv lite till åren.
Fler?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Alltså: ett förtydligande. Nummer ett, att vara kändis, är nog ett skall-krav för att man ska få kalla ungen för Kärleksbarn.
Överdos, överdos - jag är så glad för de underbara inläggen att jag nästan har tårar i ögonen. The wild baby is back. Måste nog fira med chips och dip.
Och ja, jag håller med om punkterna men kommer inte på nån själv.
Att vara ett kärleksbarn känns typ som att vara frukten av direktören som lämnar sin fru (med vem han har vuxna barn) och gifter sig med sekreteraren.
Definitivt skall-krav på kriterium 1.
Sen tycker jag att det i vissa fall signalerar att det kanske inte var helt lätt att bli gravid, men att man kämpade ihärdigt, just för att ens kärlek är så stark att man måste manifestera det med ett barn, man ger inte upp för lite motgång. Lite rosenrött sådär, yes äntligen! Eller att man är kunglighet som ska alstra tronföljare kanske.
Detta kriterium kan ev. slå ut några av de andra, men ettan måste alltid va med.
Måste ju även tillägga att jag tycker att bloggen jag länkar till i detta inlägg är direkt... obehaglig. Särkilt inlägget om den psykopatiskt perfekta julen.
Men det kanske allra obehagligaste med hennes blogg är nog alla särskrivningarna ("super hektisk", "hotell rummet" etc. etc.)
Skicka en kommentar