När omvärlden griper in

Jag tycker det här är så fint. Folk liksom "sluter upp" och jag känner att jag inte är ensam.

Nytt tips i mobilen (som vanligt sms, jag kunde läsa!):

"Bränneakuten här. Jag har precis upptäckt dove-lotionen som innehåller lite BUS. Man ser lätt soltouchad ut efter 2-3 smörj, skitfint!!

Tack Reblo. Ska handla på lunchen. Min gamla BUS-lotion (Nivea) är för morot:ig.

Saknad

Jag saknar min telefon. Den är på reparation och i utbyte har jag fått en riktig Butterickstelefon. Den har inte T9 och kan inte ta emot mms!!! Mitt hela liv går ju ut på att använda T9 och mms!

Saknad.

Kan meddela att jag i utbyte fått en Nokia 1112. Den har som ledord "Gör det enklare att njuta av livets små glädjeämnen". Bah!

Nej

Eftersom jag fick ett strängt sms igår kväll där det stod "Du ska INTE sola i morgon" så kan jag meddela att självklart ska jag inte sola idag. Jag skojade bara.

Lägesrapport Brännan dag 2 kl 21.24

Ena ryggfilén har lugnat ner sig. Den andra fortfarande illande röd. (Jag tror jag kan ha dåsat av en stund, i mitt falskt trygga tillstånd, och halkat över på ena sidan och tryckt ner den i solbädden.) Nytt är att magen vaknat till liv och nu är ilsket grisrosa. Vaderna fick sig en omgång nyss när jeansen drogs av i ett obetänksamt ryck. Svid.

Läget är alltså fortfarande miserabelt. Har ännu inte bestämt mig om jag ska gå på en ny omgång á 15 minuter igen (tänkte dra ner lite eftersom jag nog fortfarande kommer att ha små små blåsor) i morgon eftermiddag. Bestämmer mig nog vid trerycket. Ska man vara fin så får man lida pin. Det gör ju ont att vaxa benen också. Det här är bara lidande i några fler dagar och över en större yta.

Bit ihop nu för fan.

Glassbilen

Läser hos Popjunkien om glass och om Glassbilen som Gudarnas fordon. Jag känner igen det där så väl.

Glass man fick (och sprang ut för att köpa, med knöliga tio.och femkronorssedlar hårt i handen):

• Knattepinnar (Vanilj, päron och jordgubbsglass, mkt syntetiskt, i ekonomipåse)


• Fruttisar (Isglass med massa färger i ekonomipåse)

Knattepinnarna hade pappersomslag som alltid alltid hade fastnat lite i glassen, och man fick ofta äta upp glassen med ca 30% av papperet kvar.

Glass man inte fick men som andra i ens klass fick:

• Båtar (Kex-tråg med vaniljglass och chokladöverdrag)


• Maräng-cup (Glasstårta med maräng)


• Storstrut-kopior (Kexstrut med vaniljglass och chokladöverdrag)

Tjejen som körde glassbilen (då var det bara Hemglass) hade midjeväska där hon hade alla glasspengarna, hockeyfrilla, en massa ringar i öronen och jättestora bröst. Jag tyckte hon var så fin.

Har hört om flera föräldrar som säger till sina barn att "när glassbilen låter, då är glassen slut". Det tycker jag är genialt. Och vansinnigt roligt.

Vad gör man inte...

Jag har med stigande fasa insett att mina vinterbleka armar ska exponeras i ärmlös klänning om 10 dagar. Har därför fattat det drastiska beslutet att här ska fan solas solarium - vilket jag gjorde för första gången igår. Tjuge minuter drog jag till med men stängde av "boostern" eftersom jag vet att min hud är lite - ja, känslig. Glad i hågen skuttade jag sedan därifrån, över att jag inte legat och svettats och halkat runt som en liten sardell vilket har varit fallet de tidigare tre gångerna i mitt liv som jag solat solarium. Men - framåt 22-tiden börjar det göra ONT och strama. Hela baksidan av min kropp. Jag inspekterar förfasat skadeområdena...

Är röd som en kräfta på rumpan och längs filéerna upp på ryggen och på vaderna. Dvs allt som ”legat emot” solbädden. Även baksidan av mina armar stramar och gör ont idag.Jag är alltså helt UPPBRÄND efter 20 minuter i solarium. Jag har haft frossa inatt (!) och samtidigt legat och fläktat de varma ställena efter bästa förmåga.

Så går det när ens normala hudton är i det närmaste genomskinligt grön. Hade jag haft kamera på min mobil hade jag fan tatt en bild.

Näää...?

"Nyheten om kokainhärvan kommer som en överraskning bland tv-stjärnans vänner och kollegor."

Trorjante ett ögonblick på. Näsgodis tar dom allihopa, allihopa, allihopa...

"Den här gravida kvinnan..."

Herregud. (Läs bildtexterna.)

Bad hair day

Så här vill jag se ut i håret.

Men det blir liksom mer så här.

Mera vårbilder

(Jag var i Stockholm i söndags.)

Kl 06.23

Åh vad jag älskar våren. Den lilla forsen är alldeles vild och fåglarna skriker av lycka. Man måste ha vantar på men solen värmer om man står stilla.

Frånvaromeddelande

Det händer inte mycket här nu, jag vet. Mest för att jag känner mig så här. -->

Kommer tillbaks när inspirationen återvänder.

Hallå tjärring

Läser "Och så var den dagen förstörd" hos Ulrika. Har en liknande historia.

Jag får 8 gånger av 10 visa leg på systemet - vilket när man fyllt 30 (trots att jag är faktiskt minsann bara är 32) är lika med en fantastiskt komplimang som kan lyfta en hel dag. En gång stod två av mina chefer bakom mig i kön och skrattade chockat-avundsjukt-hysteriskt när damen i kassan sa "ja och så vill jag nog se din legitimation också". Jag seglade därifrån.

Men - en liten snorvalp tog ner mig på jorden rejält en gång. Han sa "legget också" och jag sa "självklart" med kvittrande röst vilket ledde till att han tittade på mig en gång till, skrattade lite lätt/överlägset och sa "ja, fast du är väl typ 100". Typ 100. Jävla snorvalp.

Ja. Så var den dagen förstörd. Word.

Blogg-chock - och världen skälvde

I morgon kan världen börja skälva. Worlds colliding. Om Hanna kurerat sig tillräckligt ska vi nämligen träffas och dansa Hårgalåten eftersom jag åker på business(!)-trip till hennes hemort - detta efter 2,5 år av intensivt läsande/kommenterande av varandras bloggar. Min hittills enda och faktisk tväldigt framgångsrika (vi har återdejt i maj!) blogg-kompis-träff ägde rum i december när jag och Mo sammanstrålade med Reblo - en träff som senare benämndes "Årets bloggdejt". :) Jag håller tummarna för Hannas tillfrisknande, vässar knätofsarna och övar på handklapp.

Time out

Jag tar nu time out en vecka för en välbehövlig fjällsemester. Är lite trasig efter gårdagens konsert-efterfest, ciggade för mycket och tog nog kanske en öl för mycket också. Har inte så mycket annat att säga om själva konserten, vi kom för sent (3 låtar in i konserten druttade vi in) och det kändes lite som en standardspelning. Inövat och välregisserat. Vi såg jättebra och jag saknade nog bara ett par låtar men de kanske hade spelat nån av dem innan vi kom... Sundance Kid t.ex. Men roligt var det!

Ååååhhhh...

...vad jag vill att det ska bli helg. Jag är på extremt dåligt humör. Kallade just min kollega för "dryga jävel". Tror jag behöver gå och få i mig en öl eller nåt.

Amanda Hobbes

Från Expressen Fredag. Alltså: vad jävla dålig koll dom har.

Jobbet

Ulrika undrar hur jag har det på jobbet. Så här --->

Skämt åsido. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om mitt jobb. Eftersom jag är en sisådär halvanonym bloggare och tror att jag så vill förbli, så berättar jag inte precis vad jag jobbar med och var jag jobbar men här kommer en liten beskrivning:

Jag jobbar med systemutveckling och vissa dagar är det precis lika upphetsande som det låter - dvs inte alls. Andra dagar tycker jag att jag har världens roligaste jobb. Nä där ljög jag. Andra dagar tycker jag att jag har världens roligaste arbetskamrater, skulle det nog vara. Jag tror jag skulle ha hemskt svårt att jobba med något där jag skulle jobba mycket ensam.

Hur har jag det här då? Det är väldigt likt många andra arbetsplatser tror jag. Jag sitter i kontorslandskap. Taklampan är tänd - jag föredrar den släckt men vill inte bråka om det. Jag sitter med ryggen mot ett vandringsstråk som är som en E4 - det är jag mindre nöjd med så det har jag bråkat om.

Vi är ungefär 25 st som sitter här där jag sitter, på ett kontor som ligger ca 15 minuters gångväg hemifrån. Väldigt bra läge med andra ord, jag slipper ta bil eller åka sunkig buss. Fikar gör man ca 9.30 och 14.30. Mellan det hämtar jag kaffe ett antal gånger ur vår Selecta-automat, det blir nog 6-7 koppar per dag. Kaffet är inte gott men godare än på mitt förra jobb.

Vi har inte mycket möten. Det tycker jag om. När det är dags för lunch frågar folk om man vill följa med. Det är trevligt. När nåns mobil ligger kvarglömd på skrivbordet slänger man den i papperskorgen. Det är inte så trevligt men visst tyranneri måste tillämpas i vårt landskap, annars skulle total anarki råda med ringande telefoner och höga skratt. Jag brukar hojta och skratta högt och blir då åthutad och hyschad.

Jag tror att jag egentligen är en mardröm att ha som landskapskollega. Som kollega generellt är jag nog en dröm. Glad och snäll. Bakar paj till projektmöten. Tejpar upp bilder på hästar på folks anslagstavlor för att de ska kunna bearbeta sin hästskräck. (Den där hästgrejen var inte en av mina mest briljanta idéer men det ser ganska fint ut)

Alltså, så här blir det när jag ska skriva om vardag. Så himla tråkigt. Och långt! Ser jag nu. Orkar inte göra om, jag ska göra en aktivitetsplan för mitt nya projekt.

Saturday night

På lördag är det Kentkonsert. Jag undrar när jag ska börja längta. Jag längtade jättemycket för några månader sen, men det har liksom klingat av. Kanske för att man går och väntar så länge på att se ett rätt mediokert band (väntar länge = tid mellan biljettsläpp och konsert). Längre än vad jag väntade på Marilyn Manson tror jag. Och Red Hot Chili Peppers. Minns inte när biljetterna släpptes men det var bra länge sen.

Sist jag såg dem var i Östersund 2005, då hade vi väldigt roligt och konserten var jättebra. De brukar vara bra live och jag ser fram emot att få höra vissa av de nya låtarna live för att höra hur de gör sig på en stor scen (Columbus, LSD någon, Generation Ex). Jo jag har nog börjat längta nu. Nu när jag tänker efter.

Bilden är från Kent-konserten i Östersund 2005. Jag var lika suddig som bilden.

Ser ni han bakom Luuk?

Nån låtskrivare/kebabtallriksätare i svart tischa. Ser fullkomligt bukspänd ut.