Nät-piraternas nya hufvudbonad

Denna bild använder Expressen för att symbolisera "piratnerladdningen". Skulle tro att de skapat den själva. "Vi måste ha nåt piratigt och hemligt, typ en med uppdragen huvtröja eller en papperspåse med en Pirate Bay-logga på" "Palle kan fixa det, han är en jävel på Photoshop".

Men varför är loggan uppåner på papperskassen? Det sabbar ju varenda liten tillstymmelse till möjlighet att nån skulle tro att det finns riktiga Pirate Bay-kassar.

Jag börjar dock fundera på om det faktiskt finns riktiga Pirate Bay-kassar - endast tillverkade i syfte att sitta på folks huvuden när de laddar ner piratfiler. Med loggan uppåner. Haha.

Disclaimer: jag vet inte om det här är för smaklöst...

...att skämta om men jag ska sluta stoppa huvudet i grejer. (Se mitt inlägg längre ner, punkt 5)

I dunno

Hörde på P3 i morse att man gjort en undersökning om de vanligaste meningarna i svenska språket (tal). På första plats kom "Jag vet inte" (!). På andra plats kom "Var är du?"

Det där är lite intressant. Tvåan förstår jag helt och fullt - den måste ha kommit med raketfart när mobiltelefoner dök upp i varje mans hand. Det är ju det första folk säger när de ringer upp nån - "Var är du?"

Men nr 1? Kan det vara så att man alltid börjar med en disclaimer när man svarar på en fråga eller börjar/avslutar ett resonemang? Jag vet inte.

Jo - the truth shall set you free

Ok. Vilda Bebin x 2 har blivit utmanade av Ulrika att skriva "de sju sanningarna" om oss själva. Här är jag. Det finns med all sannolikhet massor av obehagliga sanningar om mig men jag ska försöka hålla det på en lämplig nivå:

1. Jag är alltid alltid rädd att jag ska ha slut på pengar. När jag betalar med kort eller ska ta ut från bankomaten eller om jag lägger in räkningar. Spelar ingen roll om jag fått lön samma dag och att jag rent logiskt faktiskt VET att jag har pengar - jag har ändå en rädsla att kontot ska vara tomt.

2. Jag hatar att ha det tyst omkring mig. Värst är det att vara ute och gå utan musik eller någon att prata i telefonen med. Att vara ute och gå ensam överhuvudtaget är skittråkigt.

3. Jag är en bekräftelse-junkie. Går igång på att höra att jag är rolig, bra, duktig. Lite som en hovnarr.

4. Jag tror egentligen inte, innerst inne, hur mycket jag än försöker tro, att jag någonsin kommer att kunna sluta feströka.

5. Jag har en tendens att fastna i saker - exempel:

a) fingret i en tvättmaskin (i låset, ville se om man kunde fastna om man stack in fingret, det gjorde man. Rejält.)
b) knät i en trappspaljé. Jag fick sitta fast tills min kompis pappa kom hem och bände loss mig. Jag fick fika serverat under tiden, jag satt där några timmar.
c) huvudet i en morgonrocksärm. Jag ville se om det fick plats. Det gjorde det men jag fick inte ut huvudet igen.

Alla dessa saker har jag faktiskt gjort när jag varit ganska så stor. Dvs. jag har varit fullt medveten om att jag försökt trixa in något i något och att jag kan fastna.

6. Jag har en tendens att av ren barnslig trotsighet ogilla och dissa saker som andra gillar/fastnat för/är besatta av: Per Gessle, wasabinötter, sudoku, Helen Sjöholm, färdiga marinader och såser, barn, delfiner, valv, Prison Break, Phuket, Lets dance-Martin, Arn, ja listan kan göras oändlig.

7. När jag och min syster var små och lekte indianer fick jag heta Vita Kroppen.

The truth and nothing but the truth

Ulrika bad om 7 sanningar. Jag ger 7 sanningar:

1. Jag känner empati med döda ting. Alltså tycker jag synd om typ köttfärspaketet/mjölkförpackningen ingen vill köpa för att det är lite kantstött. Och flyttar tillbaka felplacerade saker i affären för att "den ska få va med sina vänner, de andra apelsinerna/blå shortsen/lantchipsen".

2. Jag älskar Britney och kommer aldrig att tycka att hon är slut/dålig/galen och jag tror att hon och jag skulle kunna bli bästisar. Jag har till och med drömt om det (alltså på natten-drömt).

3. Jag skrev en gång (tror det var 1995) en insändare till Pop och tackade Andres Lokko för hans artikel om Morrissey. När den blev publicerad blev jag queen bland indiefolket på skolan i typ två dagar.

4. Jag skulle i stort sett kunna äta jämt.

5. En av mina absoluta favoritfilmer är Frankie and Johnny och när jag var liten (ja, eller tonåring) hade jag den på video och kollade varje kväll tills jag somnade. Jag brukade hålla mig vaken tills när hon kommer hem och hennes granne har byggt om hennes bokhylla som hon ska ha elefanter i.

6. Ibland testar jag om jag tycker om folk genom att till exempel:

- skämta om konstiga saker som att alla belgare är gifta med sina systrar/barn och se om de skrattar eller börjar förklara att "nej det är de inte alls" för de "känner minsann en belgare och han är skittrevlig"

- säga att "om man slänger ut 100 000 på sitt bröllop är man ju helt sjuk i huvet" när jag vet att de har gjort det för att se om de går in i försvarsställning: "vadå det är ju nåt man har drömt om hela livet ända sen man var en liten flicka" eller kanske säger nåt dräpande tillbaks som att "ja hellre det än att snålbjuda som ni gjorde" (= mycket roligare svar)

7. När jag och min syster var små och lekte indianer fick jag heta Gula Tanden

Spice upp your life

Dialog mellan man och kvinna på ICA Maxi:

"Du, vi har ju slut på krydda, det ska vi nog köpa."

"Vilken ska vi ta då?"

"Vi tar den här pastakryddan, den tyckte vi ju om."

Skön inställning.

The bitter aftermath

Jag hann inte ens glädja mig åt att 4 års skitradio äntligen är över - nu ska P3 sända Förnimmelse av Deluxe under 10 lördagar på bästa radiotid. I två jävla timmar. Får trösta mig med ny omgång av Mammas nya kille istället. Onsdagar 16.08.

Schyffert-följetongen

Mail från Mo:

det där med whale hade jag glömt! men minns du inte att jag redan på sommaren hade gått fram till schyffert på lollipop och bett att få ta kort på honom? jag ska försöka leta fram det och lägga ut på bloggen.

Och jag minns faktiskt svagt att hon tog ett kort som hon sedan skickade till mig i USA. Det ska letas foto i helgen. På två fronter.

LSD, någon?

Drömde i natt att jag tog LSD. Två små LSD-pluttar åt jag och sen fick jag dåligt samvete och ringde mamma och berättade vad jag gjort. Och spottade ut dem, halvsmälta. Varför jag tog två? För det är så jag gör med medusin, om det står 1-2 tabletter 3-4 ggr dagligen så tar jag 2. Alltid två.

När jag sumpade min chans till evigt liv

Reblo har skrivit så fint om djupa popkulturella upplevelser. Jag har funderat ett tag på om inte jag har någon sådan, men jag har inte kommit på någon som ens är i närheten av del ett, två och de fantastiska berättelser som finns bland kommentarerna. Men - en sak har legat och gnagt lite sådär i bakhuvudet.

Jag ska berätta om ett "möte" med en dåvarande ikon och idol of mine - Henrik Schyffert. Detta får kvala in som min djupa popkulturella upplevelse för den har naglat sig fast och jag kan fortfarande känna skammen svida i kinderna. Året var 1995. Platsen var Boston, USA, och en liten klubb på Lansdowne street som hette Axis. Jag arbetade som au-pair och hon som bott i familjen innan mig hade varit flitig med att registrera sig på div. klubbar inne i stan, vilket medförde att jag fick massor av reklam och inbjudningar till spännande fester, fester som jag sällan kunde gå på eftersom jag var 19 år och hade ett taskigt falskleg som ingen vakt i världen gick på förutom de på sunkklubben Zanzibar och där var det aldrig glammiga fester.

En dag dimper ett kuvert med en grön lapp i ner i brevlådan - jag plockade väl upp den en sisådär 20 sekunder efter att den landat. Att vänta på brevbärarbilen var höjdpunkten på en annars rätt långsam arbetsdag. (Minst en gång i veckan låg där ett tjockt brev från lillasyster som då gick första året i gymnasiet och gärna meddelade allt om gymnasiefester och nya skivinköp.) Brevet från Axis innehöll reklam för torsdag 28 september då Blur var huvudattraktion. Blur var relativt okända i USA - därav det ungdomsgårdsmässiga arrangemanget. Jag var lite småförtjust i Blur på den tiden så jag tog mig lite tid att titta på resten av lappen. Under Blur står det.... Whale. Jag hade köpt Whales singel som de släppt i Sverige och även spanat in dem på Lollipopfestivalen samma sommar, 1995. (För övrigt då jag såg Kent första gången, kanske har jag mer att hämta i det här området ändå!)

Jag hade varit småförtjust i Henrik Schyffert ända sedan "I manegen"-serien, som jag brukade titta på med min mamma när jag kom hem efter sena kvällar på stan, första omgången sändes sent sent på kvällen. Därför gillade jag ju också Whale per definition - HS var ju med - och nu skulle de spela på Axis. Som faktiskt släppte in folk under 21 - jag tror de satte stora feta kryss med spritpenna på våra händer så att vi inte skulle kunna handla i baren. Vi var tre jätteengagerade och uppspelta kompisar som gick på Axis den kvällen. Skulle det verkligen vara svenska Whale som skulle spela? Och - skulle vi få en chans att mingla lite med dem?

Gud hörde våra böner. Innan spelningen - Whale var förband - så såg man Henrik, Cia och den andra lite titt som tätt bland övriga gäster. Vi var dock för fega för att göra ett move. Så tog jag mig i kragen och tänkte att jag minsann inte ville vara en feg liten lort. Snart fick jag min chans att briljera - Henrik Schyffert satte kurs RAKT mot mig och jag tänkte "det är nu eller aldrig. Säg nåt smart. Säg nåt roligt. Den här chansen kommer inte igen". Precis när han passerar så gör jag det. Jag öppnar munnen. Och säger... (här kommer den krypande, skammen):

"- Heja Sverige"

...

Jag tror jag är färdig där. Men här nedanför finns en bild av den gröna flyern jag fick i min brevlåda. Observera att jag gjort en liten stjärna framför Whale.

Filth

Tidningarnas nya favoritord: "Snusk"

Ett par exempel från Expressen:

Icas kunder rasar mot köttsnusket

Bilderna som avslöjar köttsnusket

Kalsongsnusk drabbar badhuset i Linköping


...och här ha de fått till TVÅ snusk - redan i rubrik och ingress:

Tvingas stänga på grund av snusk
Miljöförvaltningen tvingar Sveriges äldsta Kinarestaurang - Kinesiska muren i Göteborg - att stänga.
Orsaken: snusk.
- Köket var väldigt smutsigt, säger livsmedelsinspektören Susanna Ulander till GT.se.

Funderingar post-idrottsgalan

1. Hur gjorde Carola för att låna Anna Books bröst?
2. Var Björn Eriksson full? Annars: varför kryck-viftandet?
3. Var det Bosse Parnevik som spelade Anders Pärson, Anjas pappa?
4. Var det fler än jag som tryckte på "mute" när Sven Tumba gick in på sjunde omgången av "sista matchen är inte spelad"?
5. Har det inte slutat vara roligt med tjockisar i tajta trikåer? (Claes Malmberg)
6. Kan inte Zlatans flickvän le? Alls?
7. Hade Carolina Klüft sytt sin kavaj med extra markerade axlar (för hon behöver ju markera sina axlar) själv eller köpt den på Ellos?
8. Bengans historia - totalt poänglös. En enda person skrattade, säkert nån gammal handbollsspelare. Honom zoomade de in hela tiden. Jag blev generad.
9. Peter Settman var faktiskt bra. Och rolig. Proffsig.
10. Jag gillade opera-Ehrnman. Tänkte "men guuud, ska de ta in en operasångerska, varför..." men fick omvärdera.

Tänk vad roligt med Idrottsgala.

Hår som jag inte förstår del 3

Kan någon som sett SVT:s morgon-väder hjälpa mig att utröna om Pererik Åberg håller på att odla energiskog?

Topp 3

Hörde att Nicolas Sarkozy ska samarbeta med Libyen, Algeriet och Marocko angående byggande av nya kärkraftverk. Precis de länderna skulle jag också ha valt att samarbeta med i den frågan. Nu ska jag återgå till att planera nästa veckas resa till Tikrit.

Red, White & Crüe

Jag fick en Metallica-DVD av gulle-syster i födelsedagspresent. "Some kind of monster". Hon vet minsann att jag är en sucker för rockumentärer (can't believe I just wrote that) och biografier. Såg den två ggr på rad. Först vanligt och sen en gång till med kommentarer påslagna - kommentarer av bandet som sitter och tittar. Gluttony!

Jag sträckläste "Heroin Diaries: a year in the life of a shattered rock star" på julledigheten. Efter det har jag varit närmast besatt av att ladda ner Mötley Crüe-program från VH1 (tror faktiskt att de heter "Rockumentary"!), konsertfilmer och detaljkolla på deras vidjos på Youtube, allt för att se om Nikki Sixx är hög på knark.

Vill ni ha lite roligt - kolla in videon till "Looks that kill".

...

Lyssnade på "Boys in the girls room" (eller om det är tvärtom) med Melody Club när jag gick till jobbet. Totalt onödig låt. (Hela Melody Club är f.ö. rätt onödiga).

Jag är inte släkt med Pavlovs hundar

I våras hade jag soppa i hela väskan när jag kom fram till jobbet. Plånboken var indränkt i citrongräsochingefäradoftande sörja och jag spenderade säkert tjugo minuter med att sanera väska + plånbok med innehåll under rinnande vatten. De kraftiga sömmarna på min American Eagle-plånbok har fortfarande en touch av thai.

Upprinnelsen till den incidenten var att jag tatt med mig min lunch-soppa i en inte alltför tät matlåda - locket hade glappat och under min glättiga promenad till jobbet så hade betydande mängder soppa skvimpat ut. Grejen var den att jag faktiskt tänkt tanken att transportera soppan i en plastpåse i väskan eftersom jag tänkte "det vore ju inte roligt om det rinner ut soppa i väskan" men - eftersom jag är som jag är så sket jag helt enkelt i det.

Varför denna historia? Jo, i morse skulle jag packa ner min lunch-soppa (ja - även denna gång med smak från orienten) i samma väska och tänker "kanske ska ta en plastpåse, det vore ju inte roligt om det rinner ut soppa i väskan som det gjorde förra gången". MEN TOG JAG EN PLASTPÅSE? Nej. Jag sket helt enkelt i det.

Är jag helt dum i huvudet? Varför gör jag så? Nu klarade sig väskan tack och lov pga annan typ av matlåda.

I brist på annan inspiration kommer här...

...en mailkonversation.

Från: Mo
Skickat: den 8 januari 2008 10:44
Till: Jo
Ämne:

Har du läst Mia Skäringers blogg?


Från: Jo
Skickat: 2008-01-08 11:00
Till: Mo
Ärende: SV:

Ja. Hon är bra. Och så snygg! Jag vill vara hennes vän.


Från: Mo
Skickat: den 8 januari 2008 11:07
Till: Jo
Ämne: Ang. SV:

Haha, jag visste att du skulle tycka det. Hon är lite som du på nåt vis. Fast mer andlig.


Från: Jo 2008-01-08 11:09
Till: Mo
Ärende: SV: Ang. SV:

Jag är nog andlig….


Från: Mo
Skickat: den 8 januari 2008 11:11
Till: Jo
Ämne: Ang. SV: Ang. SV:

Hmm... Du skulle aldrig kunna skriva "frid" på bloggen och mena det.


Från: Jo 2008-01-08 11:12
Till: Mo
Ärende: SV: Ang. SV:

Nä fan heller. >:]

Ljus och kärlek, din syster


Från: Mo
Skickat: den 8 januari 2008 11:15
Till: Jo
Ämne: Ang. SV: Ang. SV:

Nu låter du som Kristi Brud!! Som att du vill att jag ska "gå vidare", if you know what I mean.


Från: Jo 2008-01-08 11:18
Till: Mo
Ärende: SV: Ang. SV:

Haha, ljus & kärlek, det skriver ju Agneta Sjödin på sin hemsida. Där hon berättar om sin resa genom livet.

SMS systrar emellan en tisdagsmorgon

Mo: Det regnar och jag har HÅRGALÅTEN på hjärnan!

Jag: Men fyfan. "Stannar du inte brister hjärtat åh gud bevare han har bockfot"

Mo: Ja och så blandar jag ihop den med "In kommer far": "ska du förstöra pillevippen din som du ska stoppa in i f***a min - åh gud bevare han har bockfot"

"Hårgalåten" var ett stående nummer i skolavslutningsrepertoaren på vår lilla byskola någonstans i Hälsinglands djupa skogar på åttitalet. Vi tyckte den var så bra och stampade takten med våra små lågstadieben.

Bloggtorka

Egentligen vill jag inte göra annat än att blogga idag men jag måste dessvärre jobba. Lovar bättring!